Sannalicious

I dag har varit en fin dag.
Hälsade på hos pappa och fick hämta lillsyrran på dagis, bl.a. Dessutom kom Världens Bästa Hilda på smått otippad visit, vi gick med hundarna och fikade och pratade pratade pratade.

I morgon åker jag hem igen och jag är så grymt opepp. Ont i magen till och med. Varför? Jo:

• De senaste fem dagarna har varit sÃ¥ extremt mysiga. Jag är kär i Gotland och vill vara här tills jag blir less igen!
• Ingen är hemma i huset i Sollentuna (hela familjen Wickman-Bergström har höstlov i Lärbro), och jag är pga div barndomstrauman livrädd för att vara ensam. I alla fall “helt-själv-i-ett-stort-hus”-ensam.
• Jag har ingen egentlig anledning att Ã¥ka tillbaka. Ett Mandobesök pÃ¥ onsdag, en 3-timmars arbetsdag pÃ¥ lördag och däremellan en middag hos mormor och en synundersökning pÃ¥ Synsam.

Anyhoo, nu har jag bestämt mig för att åka, och dessutom har jag ombokat tiden med min behandlare på kliniken ungefär 1 miljon ggr (nej, 4) , så nu vågar jag inte göra det igen.

MEN, fr.o.m. nästa vecka är jag berättigad en permissionsresa betald av Gotlands Kommun. SÃ… om ingen drastiskt händer pÃ¥ jobb-fronten sÃ¥ kan jag ju alltid Ã¥ka tillbaka snart om jag skulle ha lust. We’ll see, kanske är storstaden inte sÃ¥ evil after all och dÃ¥ gÃ¥r ju allt bra ändÃ¥.

Nu: ciggis!

Sedan: Boston Tea Party!