Sannalicious

Howto: sabba allt.

1. Tro att du kan fortsätta som vanligt, inte reflektera, bara köra på. Inbilla dig att kampen är färdigfightad, att du inte behöver någon hjälp.
2. Känn energin försvinna mer och mer, hur kroppen blir trött, huvudet surrar, tankarna blir knäppare och knäppare.
3. Ignorera känslan, omfamna tankarna om hur du är (tjock och ovärd) och lösningen (självständighet/lögner).
4. Öka takten, sista kvarten, känn hur allt blir lite lättare men mycket jobbigare på samma gång, men kämpa ännu hårdare.
5. Inse någonstans i bakhuvudet att detta är nog inte helt rätt ändå. Det kan vara en tanke, en känsla eller en kommentar, men du vaknar till lite. Försök att vända tillbaka, göra det rätta och möts bara av en stor, hård vägg. Det går inte, du vågar inte, du orkar inte, du sitter fast.

Som tur är sitter jag inte fast, hjälpen finns inom räckhåll. Jag måste bara tillåta mig själv att ta den, inse att jag behöver den och övertala mig själv att det är värt det. Att jag är värd det. Det känns så ibland, men oftast inte. Det värsta av allt är att tjock-känslan har kommit tillbaka. Jag fattar inte hur det gick till, jag var ju helt okej! Helt plötsligt var den bara där, en blick i spegeln och ett kallt konstaterande; jävla fetto, inte konstigt att du mår dåligt när du ser ut så där. Och om jag ignorerat varningsklockorna fram tills nu så är det banne mig dags nu. Tänker inte sjunka så lågt att jag blir dum i huvudet, inte igen.

Det enda som känns sådär riktigt jäkla nattmörkt och ångestsvart är att jag redan gjort så stor skada, inte på mig själv utan på omgivningen. Den som betyder mest. Och inga förlåt i världen kan hjälpa det.