Sannalicious

Den konstigaste morgonen på länge: vaknar och inser att jag har superbråttom. Vill egentligen ligga kvar och mysa i sängen men direkt känner jag klumpen i magen; skynda skynda, du kommer för sent! Har bannemig haft den känslan hela veckan, och jag hatar den!

Det började i måndags då jag och mami hade vår sista dag tillsammans innan hon skulle åka hem till Gotland. Det obligatoriska IKEAbesöket stod på schemat. Efter några timmar där var jag helt död, och då skulle jag fortfarande hinna storhandla och hälsa på mormor och åka hem och ta bussen till stan och gå på bio. Allting hanns med och jag hade den bästa kvällen på länge, men jag har känt mig helt medtagen ända sedan dess för jag var så extremt uppstressad. Så på tisdagmorgonen får jag för mig att jag måste dammsuga och tvätta innan jag åker till Mando kl 0900. Stress stress, hinner bara lägga i en maskin och dammsuga svettigt och halvhjärtat, kasta i mig frukost och kuta till tåget. Skynda skynda, får inte komma försent! Kommer hem vid 2230 efter fika med Rebecca. Ingen tid att fixa klart tvätten, bara rätt i säng. Onsdag morgon; hänga tvätthelvetet, fixa iPoden som gått sönder, crap, jag vet inte vad jag skall ha på mig! Stressa stressa, inte komma för sent. Hjärtat i halsgropen och givetvis sover jag bort hela eftermiddagen och får ingenting vettigt gjort. Matlag med Ildison och inte hemma förrän 2330. Hinner inte ta in tvätten. Torsdag morgon; shit, klockan ringde en timme senare! Måste låna Robins iRiver, måste byta musik på den, ojsan, skulle hyran in idag? Fort skriva en lapp med kontonummer, kuta till tåget. Fuck, jag glömde lappen OCH plånboken!! Tvätten hade jag givit upp för länge sedan, nu gäller det att inte missa tåget! Rusa tillbaka, hämta plånkan, rusa till stationen.

Och nu sitter jag här, hyran är betald och jag är lugn igen.

Det roliga är att jag den senaste tiden tänkt mycket pÃ¥ vad jag gör med mitt liv egentligen. Kommit fram till att jag vill MAXA. Göra mer roliga saker, vara mer äventyrlig, social, pigg och spexig. Blir rädd när folk säger att de inte känner igen mig. Sanna, hon som alltid ville umgÃ¥s och orkade hitta pÃ¥ hur mycket kul som helst har det senaste halvÃ¥ret bara varit för sig själv, inte velat eller orkat och tillslut glömt bort hur man prioriterar. Och sÃ¥ fort jag konstaterat detta – vips! SÃ¥ börjar jag göra saker igen, vänner hör av sig och vill träffas, fika/laga mat osv, fantastiska R kirrar gratisbiobiljetter och ikväll blir det konsert pÃ¥ Nalen. Oboy, vilket sportlov! Helgen blir nog ocksÃ¥ jättebra, allt kommer bli jättebra. Varje gÃ¥ng jag märker att jag kan göra mitt liv till precis vad jag vill blir jag helt lycklig, det pirrar i kroppen. Tänk det – och det händer, det stämmer verkligen!

(Skulle trots allt inte tacka nej till en mysig hemmadag heller; med sovmorgon och chillout-time i soliga vardagsrummet och promenader i parken.)

Från Ett Öga Rött, som jag och HIlda och Robin skrattade till i går kväll!