Sannalicious

Eller tvärt om?

Jag hoppas att jag gör rätt nu.

Rättelse: jag VET att jag gör rätt nu.

Men varför i helvete måste det vara så jäkla svårt? Man tänker sig att man har ett lås och tio olika nycklar. Man provar en, den passar inte, man provar en annan osv tills man hittar den som är rätt. Man vrider om, dörren öppnas, och sedan klart. Inte fan får man ångest när nyckeln passar? Inte börjar man tvivla; neee, jag tror nog inte att det är rätt nyckel ändå. Så klart inte! När det är rätt så är det rätt! Nu är det rätt men jag är orkar inte med den här hammaren som bultar inuti huvudet. Så trött, men kan inte sova. Så rastlös, men vet inte vad jag skall göra.

Fuck it. Jag bara kör på, ingen idé att känna efter för mycket.

Om två månader befinner jag mig förhoppningsvis på en solig strand någonstans, med sand mellan tårna, snorkel i munnen och påväg ut i det stora blå. Kanske ett dykcertifikat skulle vara en bra grej?