Sannalicious

Jag svettas!

Helgen har gått ALDELES för fort! I fredags kväll kom min lillebror, jag lärde honom guitar hero och han tyckte det var hur kul som helst. I går (lördag) sprang vi på stan, jag robin och johannes. Hjälpte bror min att köpa 2 par jeans och en carhartt-tröja (superfin), kände mig stolt! Min bror är nämligen världens svåraste att handla med, han hatar att gå i affärer och är hur envis som helst med vad han kan tänka sig att ta på sig och inte. Sen blev det lunch på max medan ett kinesiskt demonstrationståg patrullerade förbi. Johannes drog och jag och Robin bestämde oss för att dra på upptäcktsfärd till stureplan. Det slutade med att jag hittade världens finaste bikini på Filippa K och att vi sprang hem i spöregnet som kom från ingenstans. På kvällen somnade vi till the Bourne Ultimatum och så var den lördagen slut.

I dag har jag filat pÃ¥ mitt arbetsprov och tvättat kläder. Dessutom har vi storstädat hela detta jättehus pÃ¥ ca 300 kvm. Inte illa! Höll pÃ¥ att kräkas när jag rensade handfatet i badrummet pÃ¥ hÃ¥r. Yuck, alltsÃ¥. Sen rensade vi även förrÃ¥det pÃ¥ pappas alla gamla ölburkar. Packade om i papperspÃ¥sar och cyklade till Vi i Frösunda. Fatta – typ 150 spänn i nästan bara 50-öresburkar. Hur mycket som helst! Köpte mjölk och saft och apelsiner för pengarna, gött!

Nu är jag svettig och trött. Värmerekord här, typ.

Puss.

Jag är inte tillräckligt stark. Jag klarar inte det här. Det är inte värt det. JAG är inte värd det. Jag visste att det skulle kännas så här tillslut.

Panikkänslan och ångesten över gamla kläder, foton, minnen. Att allt jag trodde då var fel, att jag inte hade förstånd att ta till vara på det jag hade innen det var försent. Mixa med äckel, skam och rädsla. Händerna darrar, jag vrider och vänder ut och in på mig själv men det räcker inte. Hur kan det vara såhär? Hur kan jag känna mig stark och oövervinnelig en dag och kravla på botten nästa?

Jag hamnar vid det där vägskälet igen. Stannar. Funderar över om jag skall vända tillbaka samma väg igen eller bara köra på. Fortsätta. Ignorera demonerna och hjärnspökena. Jag orkar inte gråta över sånt här mer. Det måste få ett slut.

Snälla få det att sluta.

Och jag vet att den enda som kan rädda mig är jag själv. Det känns ju jävligt tryggt.

Nu har Sanna äntligen sin HELG.

Vilken timing; solen har kommit och knopparna pÃ¥ träden har slagit ut. Stark inledning just nu pÃ¥ Mandometerkliniken, Ã¥tta jobbdagar i sträck bakom mig, nu kan det bara bli bättre. Helgen blev faktiskt lite helgig ändÃ¥, trots jobb; sÃ¥g No Country for Old Men (sjukt bra, fängslande, läskig, nagelbitarskräckwestern – mmmm!) i lördags kväll, var i Björns TrädgÃ¥rd (utan dagisbarn för omväxlings skull, haha) och kollade pÃ¥ skejt-kids, promenerade mellan Hötorget och glassbaren pÃ¥ SkÃ¥negatan iförd ENDAST t-shirt + kofta + hood + leggings och solglajjor. Ahhhhhh!!! SÃ¥ typiskt mig att at ut vÃ¥ren i förskott, ingen jacka pÃ¥ en vecka ahr resulterat i att jag pÃ¥ kvällarna känner mig aldeles nerkyld och krasslig. Men det är lätt värt det.

Annars har jag inte hunnit med sÃ¥ mycket, känns det som, mest bara de mest vardagliga rutinerna inkluderande tidiga morgnar, mysiga frukostar och middagar i gott sällskap samt jobb och transport av olika slag (cykel, buss, tunnelbana) genom Stockholm. Inte sÃ¥ mycket fun and games med andra ord, men det skall det bli ändring pÃ¥! Skall bli spännande att vara ledig nu, att fÃ¥ testa att vara spontan pÃ¥ ett annat sätt än bara “ok, nu är det en timme innan jag mÃ¥ste göra detta/befinna mig där, vad kan jag hinna med pÃ¥ den tiden?”, lite mer “aha, solen skiner! Vad skall jag göra med den här dagen?”. Känna efter, testa, sova middag, slappa, promenera i lugn takt utan nÃ¥got tydligt mÃ¥l, testa kläder, kanske sy lite.. Yum!

I morse började jag två projekt:

1: Koka sojabönor. Ett jäkla meck, om du frågar mig. Lukten, det tjocka skummet som bildas, kastrullen som är för liten och vattnet som kokar över och bildar en gul hinna på spisen, timern på spisen som slås av så att hela skiten stannar av och de där jäkla bönorna som enligt förpackningen skall koka i 6-8 timmar!! Jeez, alltså. Tillslut insåg jag att jag var tvungen att gå till pendeln, bytte ut vattnet, satte timern på 60 min och plattan på 3:an och drog. Hoppas huset står kvar när jag kommer hem i kväll.

2: Byta operativsystem pÃ¥ min dator. Bye bye Windows, hello Ubuntu! Detta skulle jag egentligen kunna skriva ett helt eget inlägg om, men det orkar jag inte nu. Det sista som hände innan jag gick i morse var i alla fall att participationen avbröts eftersom jag inte förstod hur hÃ¥rddiskutrymmet skulle utnyttjas. Fan, det där jäkla sprÃ¥ket är som grekiska för mig. Peppar pÃ¥ GeekMeet pÃ¥ torsdag, det brukar kännas ungefär likadant; “ok, jag hör pecis vad du säger, du pratar svenska utan konstig dialekt och har till och med en förklarande PP Presentation, men jag fattar ändÃ¥ NADA.” Det är jättekul, en väldigt annorlunda upplevelse.

Ett projekt som nu är avslutat är min stora flytt av alla bilder (ca 2000 st, från 2005 till present) från min hårddisk till Flickr. Så nu finns allt där, rubb som stubb. Himla skönt, alltså. Nu får jag plats med all min musik igen (även om det börjar bli trångt).

Jag hade älskat en motsvarighet till Flickr fast för musikfiler, det känns ju helt sjukt att jag skall behöva begränsa min musiksamling pga brist pÃ¥ utrymme! Typ “Öhh, jag mÃ¥ste rensa i min skivsamling för jag fÃ¥r inte plats i mitt eget hus”. INTE okej!

En gammal pyjamasbild på mig, som jag gillar bara för att jag ser så skönt chillad ut.

Alltså; jag är helt kär i den här skivan!!!!

(Det bästa av allt är att de kommer till sthlm i juni. Hurra!)

Riktigt bra dag i dag; sol och mysiga barn och ett lyckat besök på Mandometerkliniken. Kunde inte vara gladare! I helgen blir det lite jobb och utlovat fint väder.

Nu är jag hungrig och hoppas att Robin kommer hem snart så vi kan beundra det senaste tillskottet i vår vuxenpoängsamling tillsammans; ett coop medmera-kort! (Läs i hans blogg hur vi resonerade i valet och kvalet mellan ICA och Coop, haha.)

Det går bra nu.

Helgen bara försvann, känns det som. Tog det chill efter fredagen, lekte en hel del med min fantastiska lillasyster, gick på hoppa-i-vattenpölar-i-regnet-promenad och grimaserade med min mobilkamera. Spelade guitar hero + halo 3.

Det där med att spela, ja. Jag tycker det är sÃ¥ himla svÃ¥rt! Hela min uppväxt har varit i princip helt tv-spels-befriad. En gÃ¥ng fick jag och min lillebror lÃ¥na ett gammalt Nintendo av en kompis, det brukade vi spela Frogger pÃ¥, men det gick sönder tillslut. Mario hade vi pÃ¥ datorn (det var jag faktiskt beroende av ett tag!) och hemma hos min bästis spelades det alltid Tekken 3, Mario Cart eller Final Fanasy VII (men dÃ¥ tittade jag bara pÃ¥). Jag var alltid sämst. Sen sÃ¥ hade pappa Tetris pÃ¥ sin mobil, det brukade jag fÃ¥ spela ibland. Men that’s about it.

Därför ligger jag något ofantligt på efterkälken jämfört med Robin, som spelat ungefär hela sitt liv.

För det första har jag verkligen noll koll pÃ¥ kontrollen. Hur man springer och styr pÃ¥ samma gÃ¥ng t.ex. Första timmarna ställde jag in kursen och sprang sedan framÃ¥t. Sedan kom jag fram till en kulle eller en trappa, var tvungen att stanna, sikta lite uppÃ¥t/nedÃ¥t sÃ¥ jag sÃ¥g var jag var pÃ¥ väg, och sedan springa vidare, osv. Eller när det är skjutdags – ställa in siktet, peppra. Fienden flyttar sig, jag slutar peppra (efter typ 100 missade skott), försöker sikta igen, och pepprar pÃ¥. Inte sÃ¥ mÃ¥nga hits. För att inte tala om när man skall försöka springa, styra, sikta OCH skjuta SAMTIDIGT. Det överstiger totalt min förmÃ¥ga!

Detta resulterar alltså i sin tur i att Robin får mestadels får stå och vänta på mig medan jag står och stirrar in i ett hörn under en trappa och inte fattar hur i helvete jag skall komma därifrån.

För det andra tar jag allt så himla personligt/på alldeles för stort allvar. Sitter och är AS-SKRAJ hela tiden för att det är läskig musik och det när som helst kan dyka upp någon bakom ett hörn och skjuta en. När detta händer börjar jag typ gråta, och är skitsur för att någon dödade mig. Inte hållbart, nej.

Måste alltså härda mig själv litegrann innan jag blir mästare i Rädda-Världen-Från-Undergång-Genom-Att-Döda-Onda-Robotar-Spel alltså.

För övrigt hade jag en jäkligt rolig kväll på Debaser Medis i går!

The Kid spelade.

Vi var i gasen.

Och Pacific var FUNKY! (In a good way)

För några dagar sedan såg jag något som gjorde mig så jäkla deppig, blir fortfarande gråtfärdig när jag tänker på det, jag fattar inte.

ZTV Presenterar med Hanna Fridén, den här gången handlande det om ideal i samhället, med anledning av Folkhälsoinstitutets rapport som nyligen släpptes. Ni har säkert redan koll på den, men ialla fall. man konstaterade däri att unga tjejer (mellan 15 – 25 har jag för mig) mår allt sämre psykiskt och är den enda gruppen i samhället som i större utsträckning lider av undervikt än av fetma. Jag är föga förvånad, de flesta tjejer jag känner lider av/har någon gång haft problem med depression och/eller ätstörningar. (Dessa två har ofta ett nära samband, undernäring gör en deprimerad, ochär man deprimerad är det svårt att äta, det blir en ond cirkel.)

Anyhow, i programmet visades ett inslag där Hanna gick på stan med en bild på en tjej i underkläder. Tjejen hade ett BMI på 20,1. Vägde typ 60 kg till sina 173 cm. Hanna visade folk hon mötte bilden och bad dem bestömma om tjejen skulle beskrivas som “tjock” eller “smal. ALLA sa tjock!!! Vissa var uppriktigt äcklade av bilden, sa att “det ser inte trevligt ut när magen hänger över troskanten sådär”, medan vissa sa att tjejen var fin, men “kurvig”, att det kanske inte var så hälsosamt att gå omkring med “överflödiga kilon”.

ALLTSÅ HERREGUD!!!! Har man ett bmi på 20,1 har man INGA överflödiga kilon! Man är medicinskt så frisk man kan bli! Allt under (i viktväg alltså) är en HÄLSOFARA. Det är farligare att vara överviktig, och för att räknas som överviktig skulle tjejen i fråga vara tvungen att väga typ 10 kilo till!!!

Vi är alla så fruktansvärt störda. Hjärntvättade av massmedia, modeindustrin, rubb och stubb! För att anses vara “smal” måste man i det här jävla landet vara underviktig!! Hur TRAGISKT är inte det? Jag blir så jävla jävla misspepp alltså.

I programmet medverkade en tjej som jobbar som modell. Hon ansåg att problemet bottnade i att så många designers är homosexuella, och att de tycker att magra pojkkroppar är det mest estetiskt tilltalande. Därför designar de kläder anpassade efter dessa kroppar, och modellerna måste vara anorektiskt smala för att kunna ha dessa kläder. Allt är alltså bögarnas fel. Eller? Jag håller väl inte riktigt med, det finns många straighta och kvinnliga designers också, som producerar kläder enligt samma snedvridna ideal. Men i alla fall. Något måste ju för fan GÖRAS. Skall man som tjej vara tvungen att ge upp ALLT; sin fertilitet, sin mentala hälsa, sitt lördagsgodis, sin fredagsöl, sin frihet och sitt välmående för att inte betraktas som “kurvig”,motbjudande eller en person som bär omkring på överflödiga kilon??? Jag blir så jävla lack, när skall vi inse att det vackraste som finns är en människa som mår BRA, som trivs med sig själv och som är stark och självständig? Att en tjej som drar storlek 38 ÄR smal, inte KURVIG. Vad i helvete är problemet????

Dessa kommer till Stockholm på söndag! Kul kul!

Haha, ligger på vardagsrumsgolvet i Haga och lyssnar på Lejonkungen-soundtracket. Vet inte varför men jag blir helt pirrig i magen och rakt i hjärtat glad av detta! Härligt vinterlandskap som mötte mig i fönstret i morse, konstigt varmt ändå, tog ecco-sommarskor och anorak trots decembervyn, och frös inte ett dugg! Lite jobbigt med all snö i håret bara, haha.

Har hängt med världens underbaraste 1-5 åringar i dag, helt underbara, fulla av kärlek och tillgivenhet och entusiasm. Ville leka hela tiden, käkade tonvis med snö och slogs om att få sitta i mitt knä, haha. Sånt värmer en bekräftelsetörstande 20-åring som jag.

bara för att hon är så snygg.

Wordpress har förändrats under min bortavaro. Kul! Måste bara bekanta mig med den nya designen, få den att jobba för mig. Sen så.

Well, it’s been a while och saker och ting har förändrats (som vanligt). En ny vardag börjar utkristalliseras, det är kul! Helgen tillbringades i Hagahuset, jag och Robin välkomnade vÃ¥ren i fredagskväll, efter varsin hÃ¥rd dag pÃ¥ jobbet, med pizza vid RÃ¥dhusets strand. Tänkte att vi skulle kunna titta pÃ¥ solnedgÃ¥ngen men vi valde tydligen fel sida. Fint var det i alla fall, mÃ¥ste tillägga att det till stor del var den entusiastiska/tillmötesgÃ¥ende pizzabagarens förtjänst att det blev havet i stället för restaurangvägg som utsikt.

“Skall ni äta här?”

“Öhm, njaa..”

“Jag kan skicka med bestick, servetter, pizzasallad! Ni cyklar? Ta en pÃ¥se ocksÃ¥! Skall jag slice:a pizzorna ocksÃ¥?”

“Ok! Tack!”

Han ver verkligen jättepeppad. Kanske skönt att slippa torka bord och så iofs. Men ändå. Han var hemskt hjälpsam.

På lördagen var det strålande sol ute, därför tillbringades större delen av dagen i parken. Marken var alldeles varm och vi tog årets första glass i trädgården. Jag sydde klart en experimenttröja och påbörjade en axelremsväska (som nu nästan är fullbordad)! Skitkul att sy, jag börjar känna mig som en stammis på Ohlssons Tyger vid Sveavägen nu, fyndade trikåstuvar där senast, jättefina och superbilliga! Så himla skönt att skapa något med händerna. Visst, jag är sjukt slarvig, orkar inte rita upp mönster, zick-zacka noggrannt osv, men det är liksom inte resultatet så mycket som skapandeprocessen som är rolig. Börjar lära mig att bemästra min symaskin nu, vi är nästan som buddies. Sabbade min första symaskinsnål i morse och har tagit slut på all svart sytråd, ser det som tecken på att jag börjar komma någon vart.

Annars rullar det på, har sett massa bra film (Sin City, Starwars episode I, Vanilla Sky, Magnolia), förmodligen fixat sommarjobb, varvat Guitar Hero på svårighetsgrad Medium, har slutat använda vinterjacka men har fortfarande ont i magen. Så fort jag har ätit sväller magen upp till tio ggr sin ursprungliga storlek, måste alltid knäppa upp byxorna, lägga mig på golvet och kvida. Går ju inte riktigt när man jobbar, på dagis är det bara att bita ihop och hålla andan. Men hemma, oj oj, mina sambos får stå ut med mycket.

Har dock en plan, skall testa att utesluta svårsmälta saker för magen; äta lättkokta morötter i stället för råa, byta ut sojamjölken mot vanlig mjölk osv. Vi får se om det funkar. Hoppas bara att jag inte är allergisk mot något eller så, det verkar så himla jobbigt.Har hela mitt liv tålt allt förutom färsk ananas, vill gärna keep it that way.

Nu skall jag försöka fixa min trasiga mandometer.

Pusshej.

Avslutar med en Gotlandsbild, från i påskas när det snöade varje dag.