Sannalicious

Hola blogg!

Det är mkt nu, jobb och snor och så. Men ändå är allt så himla bra.

Sommaren har kommit till stockholm, ljusa kvällar, mysiga hemmet, kul jobb, bra flow. Osv. I dag efter jobbet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra (slutade 1530 i stället för 1915 som i vanliga fall), cyklade helt spontant förbi rebeccas jobb och blev involverad i både salladsinhandling (till cafét) och flytt (av rebecca o peter, från en lägenhet på gotlandsgatan till en annan på skånegatan, vilket är lite lustigt eftersom båda bott på gotland, rebs är från skåne, osv). Det var kul!

En annan kul grej jag och rebecca diskuterade idag: könsord.

SÃ¥här alltsÃ¥, jag har sedan gymnasiet lagt mig till med en ful ovana. Om jag slÃ¥r mig, tappar nÃ¥got eller har allmänt oflyt flyger fula ord ur min mun. Det mest brukade är “kuken”. Har inte reflekterat över detta, vad det är jag säger egentligen. Det hade lika gärna kunnat vara “fan” eller “helvete”, men av nÃ¥gon anledning blir det just det manliga könet som fÃ¥r ta all min frustraton och vrede. SÃ¥ kom jag pÃ¥ för nÃ¥gra dagar sedan, att detta är nog inte riktigt okej. Om en kille i min närhet hade sagt “fitta” pÃ¥ samma sätt hade jag blivit asförbannad. Tyckt att han var ett pucko.

Hur kommer detta sig?

Jo, förmodligen för att chanserna att jag skall kunna använda just “fitta” (som jag tycker är ett bra ord) som namn för mitt eget kön, försvinner helt om folk runt om kring mig använder det som ett nedsättande ord, en svordom.

Säg att NÃ¥gon betett sig jävligt illa, NÃ¥gon Annan säger “Ã¥h, NÃ¥gon är en sÃ¥n jävla fitta!!!”. Jag vill ju inte att NÃ¥gon (som är ett svin med risigt beteende) skall ha nÃ¥gonting att göra/gemensamma egenskaper med mitt kön, eller att NÃ¥gon Annan skall använda MITT kön som beteckning för NÃ¥gons dÃ¥lighet.

Hänger ni med? Min fitta = något bra (precis som alla andra kroppsdelar såklart) att vara fittig = något dåligt. Det går inte ihop. Det är inte okej.

Slutsats: jag måste sluta använda könsord som svordomar.

Jag blev oväntat ledig i dag. Kom in på dagis och så slog det mig som en blixt från klar himmel – jäklar, APT-dag! Klockan var bara 0818 och vad fasen skulle jag göra? Solen sken över nytorget, så jag satte mig där en stund.

Blinkade.

Tänkte.

Kunde fortfarande inte fatta. Kände fortfarande svetten efter cykelturen klibba mot ryggen, ännu lite stressad. Helt i onödan, jag var ju ledig. Sysslolös. Gick till ett fik tvärs över gatan som heter Sacre Coer, som jag alltid spanar in påväg till jobbet, sneglat avundsjukt på de fria, lediga människorna på uteserveringen. Gick in och köpte en kopp bryggkaffe. Satte mig i solen och läste Metro, sen City. Ringde Försäkringskassan en sista gång. Våra business med varandra är härmed avslutade. Bye bye anorexia, bye bye aktivitetsersättning.

Cyklade sedan hemåt. Svängde förbi coop och köpte frukt, grönsaker och kravspagetthi för 500 spänn. Kom hem. Satte spaden i gräsmattan och grävde för gladda livet i enochenhalv timme, tills svetten rann och grönsakslandet var klart! Helt jäkla otroligt mycket rötter och skit i den gräsmattan, men tillslut blev det fint! Sådde morötter, rödbetor och sallat.

Fortfarande lite svettig, och jordig under naglarna. Helt tillfredsställd. Nöjd med livet. Solen skiner fortfarande ute och snart skall jag cykla och kika på robins nya kontor.

Maj, du är banne mig den sötaste månaden på länge.

Puss.

Bland det roligaste som hänt i musikväg pÃ¥ länge, om ni frÃ¥gar mig. M.I.A’s senaste – Kala.

Lyssna! Lyssna!

Shit, vad allt går undan just nu!

Från dvala och ingenting till massa schysst häng, nya intressen, nytt väder, nytt jobb. Och det känns som jag inte hinner andas, nästan.

Hela förra veckan stressade jag mest runt mellan olika avdelningar på Sofia Förskolor, gick på en föreläsning och yada yada. Enda lediga dagen var torsdag och då passade jag på att long-boarda fram och tillbaka in till stan för att köpa en hjälm.

Alltså, jag är lite kär i den. Longboarden alltså. Min landy, tjoho! Fin och stadig och snygg, ser ut precis som den på bilden nedan, fast med rosa hjul i stället.

Och så matcha med denna hjälmen:

Sweet!

Än så länge är jag väldigt instabil, bara i torsdags lyckades jag köra in i en tant på Drottninggatan, samt släppa landyn så den åkte in under två bilar parkerade vid trottoaren. Och så halv-ramla ett par ggr så klart, men det ver mest för att jag blev så stressad eftersom jag skulle möta Emma som var på besök från Gotland, ville komma hem fort fort för att byta till cykel som skulle ta mig till Slussen (vår mötesplats). Väl gjort och blöt av svett gick vi till Blå Lotus och åt en härlig lunch i solen. Knatade runt på söder i några timmar och fyndade två tröjor, drog hem och lagade värsta bästa rödbetssoppan.

Fredag var jobb + restaurangbesök på Hermans med Rebecca, Robin + två oväntade gäster. Jättekul och god mat! Sedan cyklade vi, de tre musketörerna ut till Haga och däckade. Lördag var picknick med Emma och sen hemkomst. Säsongsavslutning av Lost och fruktsallad.

I dag är det söndag och solen skiner, tog låååång sovmorgon och låååååång frukost och sedan loooooongboard hela förmiddagen (som egentligen var eftermiddag 12-14, haha) utomhuslunch i solgasset och nu skall jag ut igen och bara sola och läsa och rita. NICE kalas!

Mina händer är helt sträva.

Påminner mer och mer om min mammas, lika rynkiga och torra. Riktiga häx-händer. Blandat med pappas, stora och breda. Korta naglar, större på bredden än på längden.

Men jag gillar det, det syns att man varit med om saker, skapat med dem.

Som idag; mina händer har fått gräva i sandlåda, vika loppor, dukat och diskat lunch och mellis, burit omkring på en longboard samt krattat grusgångar och skyfflat jord tillsammans med min pappa och farbror.

Härligt! Jag älskar att jobba, det får mig att känna mig värdefull.

foto, ms reed.

Jag vet varken ut eller in.

Nu har jag testat och testat, olika metoder, olika levnadsmönster. Gjort upp strategier och tankesätt. Lyssnat på vad andra sagt till mig, försökt följa råd, göra som jag blivit tillsagd.

I längden har ingenting kännts bra. Förr eller senare kraschar allt och jag hittar mig själv på samma ställe. Fast i mitten, missnöjd, ledsen och ensam.

Jag försöker tänka efter när jag senast var lycklig. AlltsÃ¥, jag är ju lycklig nu ocksÃ¥, men det gÃ¥r sÃ¥ himla mycket upp och ner. Jag tror att det var 2006. Ett jobbigt och turbulent Ã¥r, men tumultet som var var inte i mitt huvud pÃ¥ samma sätt som nu. Nu är livet strukturerat och härligt men i mitt huvud: KAOS. Jag tror att det kan vara för att jag förösker göra alla nöjda. Har inte lyssnat pÃ¥ mig själv och pÃ¥ vad JAG vill pÃ¥ väldigt länge nu. Mina handlingar blir bara efter vad DE säger – antingen gör jag precis som jag blir tillsagd eller sÃ¥ vägrar jag likt en trotsig 6-Ã¥ring. Men om jag försöker lÃ¥tsas som om de inte finns, om den enda människan som har rätt att bestämma över mig är jag själv, Sanna, vad skulle hända dÃ¥? Jag vet inte, har aldrig gett henne en ärlig chans. Alltid nÃ¥gon annan som jag lÃ¥tit lägga sig i, som jag har lagt över allt ansvar pÃ¥.

Kanske är det dags nu? Kanske är det min tur att ta över spakarna, styra lite, se var jag hamnar?

Jag har ju trots allt börjat lite smått; sökt en utbildning som inte är 100 procent förståndig, vågat satsa på vad jag tycker är (och egentligen alltid tyckt har varit) ROLIGT, t.ex. Oavsett vad som händer med den saken, om jag komer in eller ej, så har det varit väldigt kul att försöka. Jag har lärt mig mycket om mig själv och jag vet att jag kommer kunna göra om samma sak igen. DET om något har varit extremt stärkande, det första på länge som kännts riktigt sant.

Det blev inget Gotland ändå, gotlandsflyg var fullbokat hela kvällen, Skyways hade inga stand-by biljetter och när jag trots det hade bestämt mig för att flyga ändå, till en kostnad av tusen spänn accepterar de inte electron när jag skulle betala min fucking flygbussbiljett till Bromma.

Trött och sliten och arg som ett bi stövlade jag därifrån, svettades i min gula regnjacka och ville bara HEM. Ringde mamma och sa att det inte blev något, att det blev för dyrt. Hon lät ledsen och Zelda skällde i bakgrunden. Palligt.

Så här i efterhand känns det bättre, klart att det är ovärt att betala en månadshyra för att åka hem en och en halv dag. Dessutom ringde min ena chef någon timme senare och frågade om jag inte kunde jobba i morgon. Lätt en schysst deal att tjäna 1000 kr i stället för att göra av med. Japp.

Nu har jag ätit tacos och skall förhoppningsvis pressa några avsnitt Lost innan det är dags att sova, skall ju trots allt upp tidigt i morgon. Gosh, jag längtar efter sovmorgon.

Älsklingsbarnen på dagis gjorde i alla fall min dag i dag. Finare finns inte. De säger helt underbart kloka saker hela tiden och är så fulla av liv. Jag älskar barn. Det hade jag inte trott för ett år sedan, då jag fortfarande hade bebisskräck och absolut inte ville ha något med dem att göra. Var helskraj för att jag skulle göra fel, att de skulle bajsa eller skrika och vara ledsna. Visst, jag får fortarande kräk-känslor när jag byter bajsblöjor, men jag klarar av det. Och är någon ledsen funkar det aldeles utmärkt med en stor kram och lite lek.

avslutar med lite streetart från altea. semesterminnen for the winner!

Jag har jobbat varje dag sedan vi kom hem från Spanien så jag är ganska trött. Ingen riktig blogginspiration, men känner ändå att jag behöver skriva av mig.

Har haft jättejobbiga nätter på sistone. Jag, som tidigare ALLTID (förutom när mina föräldrar separerade och jag vvr jätteorolig och hade megaångest varje kväll) varit världens kvällströttaste och somnat så fort jag lagt huvudet på kudden och släckt lampan, kan helt plötsligt inte sova! Jag kan känna mig hur död som helst, inte orkat prata ens, och svimfärdig av trötthet, men såfort lampan släckts känner jag mig klarvaken. Ligger och stirrar ut i mörkret och tänker tänker tänker. Tankarna bara snurrar som oroliga fåglar fortare och fortare tills det känns som jag har en tornado i huvudet. Sen, när jag väl somnat drömmer jag konstigt och vaknar hela tiden, så när klockan ringer 6 på morgonen känns det som jag inte sovit en blund.

Anyhow, i dag har det varit kallt. Kul att Altea (där jag hade semester) har 320 soldagar om året och att vi lyckades pricka in tre regniga dagar på en vecka. Sen när jag kom hem berättade min kära mor att det varit värmebölja i Sverige, men att det nu skall vara kallt i två veckor. Ironiskt. Men det blir nog sommar ändå.

När jag skulle cykla hem från jobbet på Fjällgatan i dag kändes min cykel lite konstig, kedjan liksom hackade. När jag kommit till Sveavägen gick det inte längre, fick svänga in till cykelhandeln där jag alltid lämnar in min cykel när det är fel på den (har ständigt punka eller spruckna däck känns det som) där det konstaterades att kullagret i baknavet var slut, finito, trasigt. Snubben i affären gav mig dock adressen till en reparatör, så nu är farmors gamla Skeppshult inlämnad. Fattar inte varför jag envisas med att laga den där gamla skruttcykeln; den är gammal, enväxlad med halvtrasig ringklocka och cykelkorg som hänger på svaj. Men ändå älskar jag den, så jag tänker nog ge den ett par chanser till.

Har för övrigt haft en revival av den här mannen idag. Shit, vilka barndomsminnen!

I morgon tänkte jag försöka bege mig till Gland, vi får se hur det går!

JAG ÄR HEMMA!

Har haft det underbart, men faktum kvarstÃ¥r; jag bor i paradiset. Att gÃ¥ längs uppfarten till Östra flygeln och se hur allt exploderat i ett enda grönt, lummigt hav av löv. Doften av skolavslutning, den kyliga kvällsluften… FÃ¥r det vara sÃ¥, att den mest överväldigande upplevelsen blir att komma hem?

Resan känns som en dröm, kommer inte kunna smälta det faktum att jag vaknade upp i lägenheteen på berget ovanför Altea la Vella i morse, åkte till flygplatsen med hjälp av en holländare och fick vänta på ett försenat plan i sex timmar för att sedan sitta på flyget i fyra timmar och sedan ta bussen hem. Allt inom loppet av en dag.

Måste ladda upp bilderna på Flickr, det blir min reality check.

Om ni har lust;

svara gärna på Robins undersökning! Det går snabbt och rör ett intressant ämne; fildelning av musik. Ju fler som svarar desto bättre för utvecklingen, promise.

Cheers.