Sannalicious

Jag vet varken ut eller in.

Nu har jag testat och testat, olika metoder, olika levnadsmönster. Gjort upp strategier och tankesätt. Lyssnat på vad andra sagt till mig, försökt följa råd, göra som jag blivit tillsagd.

I längden har ingenting kännts bra. Förr eller senare kraschar allt och jag hittar mig själv på samma ställe. Fast i mitten, missnöjd, ledsen och ensam.

Jag försöker tänka efter när jag senast var lycklig. AlltsÃ¥, jag är ju lycklig nu ocksÃ¥, men det gÃ¥r sÃ¥ himla mycket upp och ner. Jag tror att det var 2006. Ett jobbigt och turbulent Ã¥r, men tumultet som var var inte i mitt huvud pÃ¥ samma sätt som nu. Nu är livet strukturerat och härligt men i mitt huvud: KAOS. Jag tror att det kan vara för att jag förösker göra alla nöjda. Har inte lyssnat pÃ¥ mig själv och pÃ¥ vad JAG vill pÃ¥ väldigt länge nu. Mina handlingar blir bara efter vad DE säger – antingen gör jag precis som jag blir tillsagd eller sÃ¥ vägrar jag likt en trotsig 6-Ã¥ring. Men om jag försöker lÃ¥tsas som om de inte finns, om den enda människan som har rätt att bestämma över mig är jag själv, Sanna, vad skulle hända dÃ¥? Jag vet inte, har aldrig gett henne en ärlig chans. Alltid nÃ¥gon annan som jag lÃ¥tit lägga sig i, som jag har lagt över allt ansvar pÃ¥.

Kanske är det dags nu? Kanske är det min tur att ta över spakarna, styra lite, se var jag hamnar?

Jag har ju trots allt börjat lite smått; sökt en utbildning som inte är 100 procent förståndig, vågat satsa på vad jag tycker är (och egentligen alltid tyckt har varit) ROLIGT, t.ex. Oavsett vad som händer med den saken, om jag komer in eller ej, så har det varit väldigt kul att försöka. Jag har lärt mig mycket om mig själv och jag vet att jag kommer kunna göra om samma sak igen. DET om något har varit extremt stärkande, det första på länge som kännts riktigt sant.