Japp, i morgon kl 0400 bär det iväg med flygbussen till Arlanda.

Alicante, sol och bad och ledighet – tjoho!

Resfebern har hållit sig i schack, det enda som hänt är att jag blivit så fasansfullt produktiv de senaste dagarna. Saker som tidgare legat och gnagt i samvetet i veckor utan att något hänt har nu blivit gjorda på ett kick!

• beställt ett visa-kort i stället för mitt vanliga, keffa visa-electron. SÃ¥ himla trött pÃ¥ att det inte funkar i alla bankomater, pÃ¥ att man inte kan handla pÃ¥ Gotlandsfärjan och även i vissa affärer som inte har direktuppkoppling med banken. Droppen blev igÃ¥r när jag insÃ¥g att de inte accepterade mitt kort pÃ¥ flygbussen, dÃ¥ satte jag mig och skickade in en ansökad direkt. SvÃ¥rare än sÃ¥ var det inte, kommer om 10 dagar.
• lagt upp en nÃ¥gorlunda komplett portfolio pÃ¥ bloggen.
• avslutat arbetsprovet till skolan, samt postat skiten efter mycket om och men.
• smockat iRivern full med bra musik.
• packat… typ i alla fall.
• pratat med mamma
• fixat nytt interface till datorn – xubuntu. Märker ingen större skillnad än, men det är mycket snyggare, haha.

Japp. Effektiv är jag, när jag vill. Satt uppe med portfolion till halv två i natt. Jag är normalt bland de mest kvällströtta människor jag vet och hade tackat nej till motkraftfest bara för att vara utsövd till resan,men vips så hade hela kvällen gått och jag gick på högvarv. Härligt det där, och jag är förvånadsvärt pigg i dag också!

någonting sånt, kanske?

Det här får väl sammanfatta dagen:

Dagens outfit

hoodie WESC

leggings ribbade; Monki

tee Monki

långt linne GinaTricot

strumpor svart/brunrandiga; snott av mamma

skor svarta, tyg; finder’s keeper

sjal stickad, äckligt akrylmaterial; Åhléns

hår otvättat

Alltså, jag kom precis på det absolut värsta jag vet;

Människor som hatar barn.

Som tycker att de är jobbiga, tar för mycket plats, skriker för högt, att de är äckliga, ouppfostrade, irriterande. Fy fan! Ni borde skämmas!

Det är ju vi, de vuxna som det är fel pÃ¥. Som tycker att en människa som hörs OCH syns är jobbig bara för att den rÃ¥kar vara tvÃ¥ huvuden kortare än oss själva. GÃ¥ utanför dörren efter klockan sex en fredagkväll, vad möts vi av dÃ¥? Fulla, raglande, högljudda, lekfulla människor – VUXNA, som tar hur mycket plats som helst. Tycker vi att de är irriterande? Klagar vi pÃ¥ det? Oftast inte, oftast är vi en i den mängden. GÃ¥ ut pÃ¥ stan en helt vanlig dag. Folk gÃ¥r och pratar högt i sina mobiltelefoner, diskuterar med varandra, tränger sig före i PressbyrÃ¥n-kön, skrattar högt, osv osv.

Detta är helt normalt mänskligt beteende. För ett barn är det helt normalt att leka, stoja och skratta. KAN DE FÅ GÖRA DET DÅ?

Alla har vi varit barn, och folk som är så främmande inför själva livet att de blir äcklade av människor under 10 år borde allihopa börja praktiskera i skolan/förskolan/nägon förlossningsavdelning.

Hallå, alla är vi inte karriärsklättrande 20+:are, en jävligt stor del av befolkningen är faktiskt barn och gamla också, kan vi acceptera det? I stället för att tycka att den enda individen som räknas är ung, vit, vuxen, välartad, välavlönad lydig konsument som BARA släpper loss efter minst 2 öl eller ett glas vin till maten.

Det är NI som är äckliga!

Jahapp, klämdag och ledighet, minsann!

Himlen ser jämngrå ut över Hagaparken och jag tar det chill här hemma ett tag innen det är dags att hoppa på cykeln och bege sig till stadsbiblioteket. Har klätt på mig och ätit frukost, men inte så mycket mer.

I gÃ¥r var det första maj och jag befann mig springandes bredvid SAC’s demonstrationstÃ¥g. Ropen skallade: “de rika, de rika, vi mÃ¥ste bli av med de rika!” “spöa skiten ur eliten” och “what solution? Revolution!”

Kändes konstigt, välbekant, nervkittlande och deprimerande, allt pÃ¥ samma gÃ¥ng. Att en gÃ¥ng ha varit en del av nÃ¥gonting och sÃ¥ plötsligt; “vad är detta? vilka är ni? vad vill ni?”

SÃ¥ lätt att hitta enkla lösningar pÃ¥ problem, “ok, du är missnöjd med din situation – men det är de rikas fel, inte ditt!” Om vi bara spöar skiten ur de som har mer sÃ¥ kommer vi automatiskt att fÃ¥ det bättre, eller? Jag tror att om vi alla bara struntar i hur samhället ser ut idag, bygger vÃ¥r egen dröm i allt vi gör, gör fantasin till verklighet med varje andetag, dÃ¥ kommer situationen verkligen att förändras. Om du tänker att du har alla möjligheter i världen sÃ¥ har du ocksÃ¥ det! LÃ¥t ingen annan bestämma vad du kan/fÃ¥r/klarar av att göra, gör det bara! Sluta vara rädda och prata med varandra i stället.

Missnöjd med din partner? Är sexet dÃ¥ligt? Är det alltid du som diskar? Är ni taskiga mot varandra? Prata med honom eller henne! Kanske känner han eller hon likadant? Kanske är en förändring möjlig! Om inte, tänk efter om det är värt det, känns det kul att hänga fortfarande? Om inte – gör nÃ¥got annat! GÃ¥ ut och vidga dina vyer, träffa nya människor!

Jobbet suger? Ta ett snack med chefen! Är han ett ass som inte lyssnar? Säg upp dig, starta ditt eget företag, ensam eller med några kompisar! Det behöver inte vara så svårt, bara ni har en rolig idé. Eller sök en kurs i något du alltid velat lära dig mer om, eller något du aldrig hört talas om!

Inga pengar? Sluta köp en massa skit som du inte behöver. Kom på ett sätt att få en inkomst på, ta ett skitjobb ett litet tag och ge dig ut på en liftresa i världen, det behöver inte kosta så mycket.

Ingen kärlek? Testa att ge lite, jag lovar, det kommer tillbaka.

Där mina vänner, har ni en riktig revolution.

Ps: jag gjorde en portfolio igÃ¥r, hör och häpna, kolla in den till vänster under “sidor”.

Dagens outfit, fast igår:

regnjacka: hittade i hallen.

jeans: cheap monday/weekday

skor: puma fly/tradera

hood: H&M

sjal: Typ Åhléns.