när hjärtat nästan sprängs
Ibland får jag känslan av att inte kunna kontrollera min sinnesstämning för fem öre.
Har varit euforisk i snart en vecka, och det är helt underbart. Mitt liv är VÄRSTA grejen, just nu flyter allt så himla bra. Jag känner mig stark, frisk och fri. Världen ligger vidöppen framför mina fötter och.. phu, det var länge sedan jag hade sådan inspiration.
I går var en lugn och fin midsommar, lunchade ute hos min mamma i Sproge och åt gotländska jordgubbar. Åkte lite longboard och avslutade kvällen med bulgursallad och somna till Harry Potter.
I dag var jag och Robin på äventyr nedanför Galgberget, hittade så otroligt mycket cool natur, hade ingen aning om att Visby kunde ta andan ur en på det sättet. Kröp omkring bland buskar, klättrade på klippor och smög in i grottor. Jag önskar att hela livet kunde vara så; en enda lång upptäcktsfärd, där belöningen är att sätta sig och hämta andan på en klippa och se ut över ett blått hav, gröna lummiga träd, karga berg och vanilla sky-himmel.
På eftermiddagen besökte vi Hilda på Tranhusgatan, beundrade hennes hus och konstaterade att om man någongång skulle tvingas vara instängd någonstans i en månad utan att få komma ut eller ha kontakt med omvärlden skulle valet vara givet. Där finns nämligen hur mycket som helst att göra; böcker att läsa om trädkojor och yoga och mat och lekar, skaparmaterial i mängder och mystiska masker + annat skoj. Har man något sådant är man i sanning rik.
Vi tog en promenad längs strandpromenaden, köpte glass som åts i sommarregn på väg till bussen till Klintehamn. Nu sitter jag hemma hos mamma, mätt i magen efter grillning och trött i kroppen efter ännu en promenad (denna gången med hundarna och mami). Skall snart lägga mig och slappa i soffan.
I morgon blir det gotlandsbåt och sedan Stockholmsliv en tid framöver. Lycka till till mig.
Comments(2)
Det är precis så det är… Livet alltså.
Hej Sanni, blir så lycklig när jag läser dina ord. Det är sant – du beskriver känslan precis som det är när livet är som bäst. Ärså glad att du också känner så. Det gör att jag lättar..Kramar Eva