Man blir ju inte så mycket sötare:

snodd från här.

En riktigt fin dag på jobbet idag.

Blev övertid igÃ¥r, eller, längre än jag räknat med i alla fall. Stänga butiken och sedan hem. Fastnade apatisk i soffan efter middagen – total magknip. Lyckades inte ta mig för nÃ¥gonting förutom att blogga och prata med mamma i telefon i nÃ¥gon timme.

Kände mig mest arg och upprörd och sviken och sÃ¥rad och allt det där. Ensammast i världen – trodde jag.

Det roligaste var att slå på radion vid middagsbordet (för att känna mig lite mindre ensam) och få höra samma persons ljuva stämma ur högtalarna som jag arbetat tillsammans med under dagen. Vill hämed göra reklam för min fina kollega Beata:

Jag visste att flickan var begåvad, men just radiokarriären hade jag ingen aning om! En glad överraskning alltså.

I dag var en mycket trevlig arbetsdag faktiskt, trots att jag fortfarande hade ont i magen och var trött som en gnu. Började 0915 och jobbade till 1715 med bara 30 min rast. Tyckte jag var lite palligt. Dock hemskt mysigt ändå, delvis tack vare begåvade kollega nummer 2! Maja:

Haha. Gillar den tjejen skarpt.

När jag kom ut ur butiken möttes jag av en sådan tryckande värme att inga andra alterntiv fanns än att direkt när jag kommit hem med cykeln springa in och hämta badkläderna och gå ner till bryggan vid Brunnsviken. Dessvärre var bryggan upptagen av två jävligt biffiga smygnassar, som sedan blev typ tio. Skrek hemskheter åt varandra och var allmänt jobbiga, så efter en halvtimmes tålmodigt väntande gav jag upp och gick därifrån till brygga nummer två. Den var också upptagen med dessa badare verkade betydligt trevligare så jag trotsade blygheten och badade från samma brygga som dem.

Och herregud vad värt det var. Vattnet var jättevarmt med svalkande. Simmade länge under vattnet och lät det skölja bort alla tankar på jobb och stress och magont och tillkortakommanden och saknad. Kom upp som en ny människa. Gick hem och lagade en god morots/broccolisoppa med smak av apelsin, kanel och ingefära som avnjöts med radion som enda sällskap.

Nu på kvällskvisten när jag satt ute på trappan till trädgården och pratade i telefon kom helt plötsligt en räv fram! Jag upptäckte den inte förrän den var ca två meter ifrån mig. Jag pep till av häpnad och trodde den skulle fly på direkten, men den stod kvar, nosade, gick lite närmare och kollade in vad jag avr för en figur. Den var jättesmal och jag tror att den var hungrig, stackaren. Jag satt helt förstenad, vågade inte röra en fena för då trodde jag den skulle bli rädd och springa iväg. Tillslut promenerade min rävkompis bort, och jag andades ut. Har aldrig varit så nära en livs levande fri räv. Jag hoppas vi ses igen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wuIltiOMjDU]

Vaknade med ångest.

Drömde en hemsk dröm;

Jag jobbade pÃ¥ Topshop/Filippa K/American Apparel/nÃ¥gon annan random lite halv-stroppig butik, men misskötte mitt jobb Ã¥ det grövsta, var helt utvecklingsstörd faktiskt. Mina kollegor försökte ge mig instruktioner; typ gÃ¥ dit, gör det osv och jag bara: “jaa, okeej, snaaart!” och sÃ¥ sket jag i dem! Lallade bara runt, och de fick krupp pÃ¥ mig sÃ¥klart.

Tillslut fick jag sparken efter att ha gått till jobbet jättetidigt på morgonen en söndag när det var stängt och utlöst larmet (vilket kostade en massa pengar).

Det konstiga var i drömmen att jag hela tiden betraktade mig själv liksom utifrån och skämdes skitmycket för att jag var så inkompetent och pinsam!

När jag fick sparekn var resten av personalen så trött på mig att de band mig vid en lyktstolpe på trottoaren och lämnade mig där med mina fem gosedjur (som jag sover med i verkligheten). I drömmen pratade jag med gosedjuren och de var mina kompisar, lite som Hobbe i Kalle och Hobbe. Men när folk gick förbi blev djuren till helt vanliga gosedjur och det kändes så himla störigt för jag förstod att människorna som passerade mig där jag stod vid stolpen, fastbunden och omgiven av nallar, måste ha trott att jag var helt galen.

Kom hem nu!

Jag bryter ihop!

Kom precis hem.

Har hunnit köpa en kamera och fått en stämpel på handen i dag. Kollat på tält och tagit en tripp till Flemingsberg. Hälsade på min mormor på hennes kolonilott och blev bjuden på mat. Fint det, tur att man har mormödrar och vänner som förbarmar sig över en när man är solokvist i storstaden.

Känns som jag tvingar alla i min omgivning att sitta barnvakt åt mig just nu, misstänker att det var min kära mor som styrde upp att mormor bjöd in mig, t.ex. Kul att alla vet att jag är handikappad och inte kan ta hand om mig själv :/ Nej, så är det inte, jag KAN, det är bara så mycket roligare att ha människor omkring sig.

Efter Skarpnäcks koloniområde bar det vidare norrut, till Rebecca på Skånegatan och senare Landet för att lyssna på Would be Goods. Kul kul.

Cyklade hem och mötte ett förvirrat, ungt par mitt i parken i mörkret. De hejdade mig och frågade om vägen till bussen. Jag förstår hur vilse de måste kännt sig, mitt ute i ingenstans klockan ett på natten.

Tur att det finns infödingar.

I morgon blir det jobb och sedan förhoppningsvis Pridefestival för min del.

Nu borde jag ta och borsta tänderna, klockan är för bövelen snart två och jag måste försöka sova några timmar innan det är dags att gå upp igen, annars kommer jag kollapsa i butiken i morgon, oavsett antalet kaffekoppar.

Puss!

foto; bubblegun.tistory.com

The shoreline is a map,

as sure as anyone you’ve ever known

Tracing the way

To good morning, good day

I natt drömde jag massa saker, men en sak kom till mig när jag gjorde frukost och tog fram paketet med Falu Råg-Rut ur skafferiet.

Jag drömde att Robin köpte knäckebröd när vi var på Coop och handlade eftermiddag. Jag undrade varför eftersom vi (i verkligheten, vaken-livet, whatever) för någon vecka sedan köpte monster-giga-pack med just sådana, och knappt knaprat i oss en fjärdedel ännu. Men jag teg. När vi kom hem fick jag svaret. Detta var en ny sorts Falu-Råg, med smält ost på, precis som sådana vita fransk-frallor ni vet, som kallas typ “ost-fralla” eller nåt, de har som ost-strössel på sig som de gräddats med, så osten blivit till små, hårda ostkulor. Sådant var det på knäckebrödet. “Falu-rågrut – nu med ost!” stod det på paketet.

Jag tyckte det verkade jätteäckligt och tänkte att det var tur att vi har vanliga kvar. Men jag sa inget till Robin för jag förstod att det var nog det ultimata knäckebrödet för honom, han gillar ju ost.

+

=

?

Jobb i dag, det gick snabbt. Orkade till och med vara trevlig mot kunderna, oh my god. Längtar längtar efter skola, jag vet att jag tjatar med stimulans är värt guld. Och ett liv där jag inte får skapa är inte värt syret jag andas.

Rebecca och jag diskuterade skivindustrin igår. Jag funderade på dess framtid, hur det skall kunna bli möjligt att försörja sig på att göra musik. Skivförsäljning verkar ju rätt dött, de flesta föredrar att ladda hem i nuläget. Många skulle säkert gärna betala, men än finns ingen bra lösning för detta, om man inte vill köpa skivor i ITunes music store, typ. Därför laddar man hem och skippar betalningen. Artisternas inkomst krymper till att innefatta stim, merchandise och gage vid spelningar.

Om man jämför musik med mode så blir saker och ting rätt annorlunda. Att designa/sy kläder är ett kreativt yrke. Precis som att göra komponera/spela in musik. Få människor ifrågasätter det faktum att kläder kostar pengar. De flesta lägger åtminstonde några hundra i månaden på kläder, trots att de skulle klara sig på en tiondel av den summan. (Man behöver faktiskt inte mer än 7 ombyten) Musik däremot, tas mer eller mindre för givet. Det finns överallt, vare sig man vill eller inte. På radio, i butiker, i datorn, i hörlurarna. Överallt skall det finnas men det får inte kosta. Att vara musiker borde vara ett lika högt värderat yrke som art director, tycker jag. En värld utan musik skulle ju vara förbannat mycket tråkigare än en värld utan snygg reklam. (Även om snygg reklam också är viktigt i mina ögon, haha.)

I samma pekfingerviftande anda skulle jag vilja uppmana folk att betala för sina kläder också. Nästa gång du fyndar en tröja på H&M för 29:90, tänk på vilket jobb som ligger bakom! Tröjan skall skissas, skäras till, sys ihop och säljas. ALLA människor i den kedjan skall fan ha betalt för sin möda och svett, och 29:90 täcker inte den kostnaden (trots att kvaliteten är dålig), det förstår ju vem som helst. Köp hellre en ny tröja när du verkligen behöver den, och betala så mycket som den är värd. Förmodligen kommer den hålla dig varm längre än den där billiga som fransar upp sig i sömmarna efter första tvätten.

Mamma och jag i mitt photobooth.

I dag har jag gjort mer än vanligt. Känns som flera dagar gått sedan väckarklockan ringde i morse.

Snoozade oförskämt länge eftersom det var den andra personen i sängen som skulle upp tidigt, inte jag. Kunde inte somna om, dock, så det blev uppgång runt 9 i alla fall. Sa hejdå till Robin kl 11 och det kändes alldeles för tidigt. Cyklade till jobbet i julisolen med en stor klump i magen.

Efter slutet 1915 begav jag mig till Skånegatan för lite skönt häng med Rebecca. Gick med henne på storhandling på coop vid Gotlandsgatan. Blev avis för att hennes Coop är så mkt grymmare på köttersättning än min, på Sveavägen. Massa kul; vegetarisk ravioli, tusen sorters hummus/baba ganousch, tzay-spett, biffar m.m. Gick hem till hennes lya och drack té och pratade och lyssnade på musik.

22:30 insåg vi att det nog var läggdags, och jag cyklade hem emd Deerhof och Iron & Wine i lurarna och tyckte lite synd om mig själv som skulle hem till ett ensamt hus, men ändå lite lycka i maggropen för trots allt är livet väldigt fint just nu.

Stockholm är vackert om sommarnätterna och jag börjar skolan om två veckor och på måndag åker jag och världens bästaste Robin till Norge på semester och äventyr!