Sannalicious

Januari

Jag och Robin och sen Johanna flyttade in i juset i Hagaparken. Det var fint, och en hel massa snö.

februari

Inte den mest händelserika månaden, direkt. Lyssnade på Robyn, jobbade på dagis. Hängde en hel del med Hilda, vi åkte skridskor. Det var kul.

mars

I mars kom våren och jag tog de sista krafttagen mot anorexin. Slet som ett djur för att käka upp mig och komma upp på banan igen. Spelade en jäklarns massa Guitar Hero och lyssnade på Hot Chip. Typ så, ja.

april

Bytte operativsystem och blev ubuntu-mästare i stället. Såg No Country for Old Men och började jobba en hel del igen, både på dagis och Indiska. Lyssnade på Black Kids och MGMT, massor.

maj

Det började likna sommar. Jag lyssnade på MIA och köpte en longboard bara sådär. Robin kläckte världens bästa affärsidé och jag sökte till världens bästa skola. Dessutom åkte vi till Spanien. En toppen-månad.

juni

Jag blev kallad till rekryteringsdagarna på Hyper Island. Kom in. Var på dansläger och jobbade. Såg min lillebror ta studenten. Tyckte det var härligt med sommar och njöt njöt njöt.

juli

Jobbade som en gnu på Indiska, Robin var i Ingenmansland lite mer än en vecka och jag saknade sönder mig. Och så kom jag på att jag ville flytta till Gotland igen. Lyssnade på Dinosaur Jr varje kväll jag cyklade från jobbet.

augusti

Skolan började och jag fortsatte jobba omlott med UGL, team building och allt vad det var. Pappa fyllde 50 och jag älskade Gotland. Jag och Robin åkte tåg till Norge och levde tält-liv. Livet var intensivt men fantastiskt bra. Jag bestämde mig efter några garderobsrensningar att det var dags för ett köpstopp och jag och Robin testade att bara köpa närproducerat, vilket var mycket svårare än förväntat!

september

Jag fyllde 21 och hösten kom. Vera flyttade in. Skolan tog största delen av min tid och jag var uppspelt nästan jämt för allt var så kul! Musiken var mest Modest Mouse och Mogwai. Lanserade sannawickman.se och var så glad över flytten.

oktober

Hösten kom, jag fotade en massa och var insnöad på teknik. Spotify kom och det var kul, men förödande för min musiksamling. Hemskt intesivt i skolan, drömde till och med om den på nätterna. Fantastiska helger tillsammans med Robin, jag började uppskatta dem så otroligt mycket mer när veckorna var så hektiska.

november

Innan november började hade jag aldrig trott att det skulle kunna överträffa föregående år, men tji fick jag! Gjorde så himla mycket kul: Gotandsbesök, Pascal-konsert, såg stört mycket film och mådde mest allmänt bra. Emma kom hem från Irland (hurra!) och Rickard + snön hälsade på.

december

Det är ju nu, ju! December var sista kraftansträngningen, sista presentationen, sista leveranserna. Jätterolig modul; visual comunication, där jag lärde mig massor. Emelie flyttade till Stockholm, jag upptäckte på allvar det fina i alkoholfri öl. En ny fransman i huset och julmarknader, filmkvällar och annat juligt mys stod på listan.

Ojoj vilken jul. Jag är så himla nöjd! Julaftonen var mysig som få med massor av frisk luft, god julmat och fina klappar. Fick min älskade Fjällrävenryggsäck med datorfack av mamma, en massa pengar, två böcker, en ny årsprenumaration av Sonic, t.ex. Tack tack tack!

Igår var det juldagen – den obligatoriska utekvällen stod på listan men jag började lugnt och fint i Sproge tillsammans med världens finaste Robin. Sov lagom länge och åt lagom sen frukost. Tog en långpromenad med hundarna och åkte så småningom in till Visby (jag sov hela vägen i bilen) för att testa Kaspians nya Guitar Hero och läsa och äta middag. Träffade massa fint folk på Surfers och dansade så svetten rann bland fulla tonåringar på Hamnplan. Vad mer kan man begära? Somnade vid tre-tiden, mycket nöjd.

I dag stod mellandags-shopping på schemat och jag, som inte handlat kläder på nästan 4 månader var i himmelriket. Lade vantarna på en 30% nedsatt Carin Wester-tröja och lite annat smått och gott. Mums! Lunchen intogs på Vinäger, där jag tillbringat nästan hela min gymnasietid kändes det som när jag återigen satt på en av de karaktäristiska sockerbitarna och sörplade grönt té med äppelsmak. Enda skillnaden var välatt det var fullt med folk, nya trevliga ägare och otroligt billig meny! Rekommenderas varmt, alltså.

Hursomhelst, en toppendag. Jag älskar Gotland och julen och allting just nu.

Hepp!

julunderhållning

Det känns som mina jular blir mer hektiska för var år som går. När jag var liten var det mamma som fixade ALLT, jag fattade inte hur folk kunde tycka illa om och känna sig stressade inför julen. För mig var det bara världens mysigast, finaste stund på hela året. Man bara fick och fick och fick, allt från paket till julkort och pepparkakor.

Men nu. Alltså jag älskar fortfarande julen men jag är helt slut. Stackars mamma.

Julstöket började redan på morgonen när jag och mamma begav oss ut i skogen för att släpa hem två granar. (Jag krävde att ha en liten extragran utanför mitt rum, det är obligatoriskt!) Sedan fortsatte det med pepparkakshusbak, julrotskok, rödkålssallad, falafel och julklappskakor. Detta är definitivt sista året jag gör griljerad julrot, jag lyckas ALDRIG. Särskilt god är den inte heller, det är mest en tyst protest från min sida mot mass-slakten av grisar såhär års. Men falafeln blev grym.

Så klädde vi granarna, jag pimpade min mini-gran lite extra med blå lampor och silverkulor medan den stora granen fick en mer klassisk touch med röda kulor och hemslöjdspynt i form av virkade stjärnor och halm-hjärtan. Fint fint. Mamma och mormor har också jobat duktigt i köket såklart, men mest med sina kött-saker; köttbullar, janssons frestelse, rödbetssallad och sill. Uhh, jag fattar inte att det finns folk som faktiskt tycker om julmat, snälla förklara för mig vad som är så himla gott med kött och majonäs? Jag fattar inte.

Mysigast i dag var att träffa Milla. Jag flydde mitt i värsta hetsen för en eftermiddagspormenad med hundarna och min gamla bästis. Det var jättefint, vi pratade och gick i en timme tills mina fingrar frös till is. När jag gick hem ensam längs vår lilla grusväg tillsammans med hundarna och Modest Mouse i öronen samtidigt som solen gick ner över fälten var allt så vackert att jag trodde jag skulle börja gråta.

Synd att batterierna i min kamera är slut för tillfället, annars hade jag haft allt på bild. I morgon blir det bättring, promise!

bild av jahdakine

Jag är tillbaka på landet och jag älskar det. Det är sån jäkla vilda vestern här alltså. Har varit här i tre dagar och redan fått höra en massa gött skvaller om vad som hänt på byn.

Det här är varför jag älskar (och hatar) gotland:

För någon vecka sedan ringde vår granne till min mamma och frågade om det var okej att 30 bilar körde över vår gårdsplan för att parkera vid skogen bakom vårt hus. Typ alla gubbar som bor i Sproge med omnejd jagar, och för en tid sedan hade en av gubbarna fått sin tax skjuten av en annan gubbe. Samtliga är övertygad om att gubben som skjöt hunden är ett av de allra värsta orginalen som bor här. Han har tidigare hotat folk genom att skjuta på dem med hagelgevär, lägga bajs i deras brevlådor etc. Och nu misstänks han alltså för att ha skjutit en tax. Bara sådär. Anledningen till att de 30 bilarna skulle parkera vid vårt hus var att de skulle anordna en skallgångskedja efter hunden, vars kropp ännu inte hittats. Helt stört ju.

Den andra historien som är lite mer av det solskensbelysta slaget handlar om Rune, en av mina favoriter. Han bor egentligen i Hemse, men han är i Sproge så ofta att jag räknar honom hit. Han är 78 år och livnär sig på sina 13 kolonilotter han har. Där odlar han potatis, rödbetor, zuccini, bönor och sånt som han sedan kör runt med sin EPA-traktor och säljer på landet. Dessutom röker han fisk som han också säljer, samt hjälper folk med alla möjliga saker, typ tjurslakt, byggen och sånt. Tunga grejer alltså, gubben är typ gjort av stål och har inte åldrats en dag på tio år. Ofta hjälper han folk utan att ta betalt för det, sådana som är ensamma och inte klarar sig själva. När min mamma och pappa precis skilt sig var han här och hjälpte mamma med en massa saker hon inte klarade själv, och tog knappt något betalt alls. Sånt gillar jag. Och visst att hans EPA är trimmad och att han gör en massa juridiskt tveksamma saker, jag tycker ändå att han är så jäkla grym. Jag skall också blir sån, en stål-farbror.

Bild av Flipowitz

Och det är just det här jag älskar med att vara på landet. Det är som ett helt annat samhälle. Jag vet inte om det egentligen är bättre än stan, men det är annorlunda. Är folk förbannade så tar de hagelbössan, åker hem till varandra och gör upp, är man inte förbannad så lånar man ut saker och hjälps åt. Sen är det mycket skitsnack och skvaller och allmän småaktighet ibland också, men det är oftast raka rör och noll anonymitet. Man hälsar på varandra i affären. Man tar hand om sin lilla värld. Det är helt laglöst och jag älskar det och jag hatar det, på samma gång.

Jobbar sent i kväll, som vanligt innan presentation råder allmän keynote-panik bland gruppmedlemmarna. Men magkänslan är bra och jag tror att det kommer gå alla tiders. Känns typ tusen ggr bättre inför denna presentationen än förra i Concept & Development modulen. Jag vet inte varför, är väl bara för skoltrött för att vara riktigt panikslagen antar jag.

Nu är det ju bara två dagar kvar, varav en mestadels består av utvärdering och allmänna tårdrypande farväl inför den kommande frånvaron i skolan, så det får mer eller mindre bära/brista bäst det vill.

Observera att vi inte har jullov på Hyper, utan “Portfoliotid”. Detta innebär (förmodligen) att vi skall ha en färdig, digital portfolio när den kommande modulen är slut, men att vi inte behöver vara fysiskt närvarande i skolan. Vilket i sin tur innebär göttlands-liv för mig i tre veckor! Hurra!

Nu är det slutspurt i Visual Communication-modulen.

I dag kl 17 skall designkonceptet vara levererat till deadlinemappen på hyperserve. Så gör vi nämligen här, digitala leveranser is the shit. I stället för skrivare som krånglar tampas man alltså med Adobe PDF-exporteringar och serveranslutningar som inte vill fungera minuterna innan deadline. Vägrar tekniken är man toast.

Förmiddagen har således spenderats med att författa en kvasi-intellektuell beskrivning av vårt designkoncept. Varför valde vi corporate-blått i större utsträckning än kreativa och mentalt stimulerande orange? Varför är rubrikerna skrivna i Futura och brödtexten i Helvetica Neue? Hur kommer det sig att logotypen ser ut som en människa och en pil i strömlinjeformad symbios? Hur har vi tagit med interaktionsdesign i upplägget av hemsidan?

Mellan allt detta har jag hunnit diskutera varför man hade olika färger på underkläderna när man var liten (för att bevisa för klassisarna att man minsann bytte varje dag) och huruvida man är katolik bara för att man har brunt hår eller om det egentligen förhåller sig så att alla är troende, eftersom man omöjligt kan vara vetande? Och viktigast av allt: när tar jullovet egentligen slut?

Livets stora frågot får ett svar idag, här på Telefonplan i Stockholm, Sverige, Europa, jorden, universum.

Bild av occhichiusi.

Fördelarna med att ha en fransk inneboende:

• Det är jättekul att damma av skolfranskan igen (och engelskan när franskan inte räcker till).
• Man får höra en massa roliga historier om hur det är i frankrike.
• Man får höra Gotländska orter uttalade med fransk brytning (fantastiskt vackert).
• Det luktar alltid nybryggt espressokaffe när man kommer ner i köket på morgnarna.
• Man blir alltid vänligt och artigt bemött.
• Ibland blir man helt oprovocerat serverad världens största kanel-kardemumma-pistagenötsbulle som han tagit med sig hem från sitt jobb (han är bagare på ett franskt café på Östermalm).

På riktigt! Det var en sån här! (bilen är snodd härifrån)

Såg för första gången idag. Oj vad fin, oj vad bra.

Fantastiskt foto. Underbart soundtrack. Jag är kär i Kirsten Dunst (igen). Det måste vara smilgroparna och den sura uppsynen, sånt smälter jag som smör för.

Ibland är det okej att vara girig och bara vilja HA saker.

Btw,

jag fick precis två nya invites till Spotify. Så, om du är sugen på att lyssna på streamad musik gratis och kanske dela spelistor med mig, hör av dig!