sproge i mitt hjärta
Comments(0)Jag är tillbaka på landet och jag älskar det. Det är sån jäkla vilda vestern här alltså. Har varit här i tre dagar och redan fått höra en massa gött skvaller om vad som hänt på byn.
Det här är varför jag älskar (och hatar) gotland:
För någon vecka sedan ringde vår granne till min mamma och frågade om det var okej att 30 bilar körde över vår gårdsplan för att parkera vid skogen bakom vårt hus. Typ alla gubbar som bor i Sproge med omnejd jagar, och för en tid sedan hade en av gubbarna fått sin tax skjuten av en annan gubbe. Samtliga är övertygad om att gubben som skjöt hunden är ett av de allra värsta orginalen som bor här. Han har tidigare hotat folk genom att skjuta på dem med hagelgevär, lägga bajs i deras brevlådor etc. Och nu misstänks han alltså för att ha skjutit en tax. Bara sådär. Anledningen till att de 30 bilarna skulle parkera vid vårt hus var att de skulle anordna en skallgångskedja efter hunden, vars kropp ännu inte hittats. Helt stört ju.
Den andra historien som är lite mer av det solskensbelysta slaget handlar om Rune, en av mina favoriter. Han bor egentligen i Hemse, men han är i Sproge så ofta att jag räknar honom hit. Han är 78 år och livnär sig på sina 13 kolonilotter han har. Där odlar han potatis, rödbetor, zuccini, bönor och sånt som han sedan kör runt med sin EPA-traktor och säljer på landet. Dessutom röker han fisk som han också säljer, samt hjälper folk med alla möjliga saker, typ tjurslakt, byggen och sånt. Tunga grejer alltså, gubben är typ gjort av stål och har inte åldrats en dag på tio år. Ofta hjälper han folk utan att ta betalt för det, sådana som är ensamma och inte klarar sig själva. När min mamma och pappa precis skilt sig var han här och hjälpte mamma med en massa saker hon inte klarade själv, och tog knappt något betalt alls. Sånt gillar jag. Och visst att hans EPA är trimmad och att han gör en massa juridiskt tveksamma saker, jag tycker ändå att han är så jäkla grym. Jag skall också blir sån, en stål-farbror.
Bild av Flipowitz
Och det är just det här jag älskar med att vara på landet. Det är som ett helt annat samhälle. Jag vet inte om det egentligen är bättre än stan, men det är annorlunda. Är folk förbannade så tar de hagelbössan, åker hem till varandra och gör upp, är man inte förbannad så lånar man ut saker och hjälps åt. Sen är det mycket skitsnack och skvaller och allmän småaktighet ibland också, men det är oftast raka rör och noll anonymitet. Man hälsar på varandra i affären. Man tar hand om sin lilla värld. Det är helt laglöst och jag älskar det och jag hatar det, på samma gång.