Sannalicious

I dag är det söndag. Jag och Robin har varit och tittat på vår nya lägenhet, där vi skall bo medans de bygger om huset i Hagaparken. Ungefär nio månader lär det bli, vilket är ett tag. Och jag är pepp! Den var så fin så fin. När jag gick på högstadiet bodde min pappa och hans fru där och jag hälsade på dem nästan varje helg och alla lov. Var helt kär i den redan då, och nu skall vi alltså flytta dit, om en vecka! En tvåa är det, på fjärde våningen, nära T-banan och Coop och sushi och allt man kan tänkas behöva.

Åkte förbi ICA på hemvägen och fick en massa bananlådor. 8 stycken har vi hunnit fylla och det är inte ens en bråkdel av alla saker jag har. Stön! En låda cd-skivor, en med kökssaker, koppar och sånt, typ 4 lådor med böcker, tavlor och pärlor. Sen har vi alla kläder, och småsaker jag bara inte kan slänga av sentimentala skäl, som min bruna apa som blåser nagellacket torrt, eller min rosa barbapapa. Urk, jag hatar att flytta ut, älskar att flytta in.

lånad bild från hitta.se

Jag har stått emot ganska länge nu. Men kombinationen helg + inga fler Veronica Mars-avsnitt + faktumet att Dollhouse faktiskt suger resulterade i att jag nu har sett e01s01 av Alias.

And I must say; detta är inte dåligt. Inte dåligt alls. Jag känner igen Fringe, Lost och lite Heroes. J.J Abrahams kan sin grej. Och trots att Olivia Dunham är snäppet coolare tror jag att jag kommer att fastna för Sydney snart. Det blir nog en bra vår, detta.

Jag är frälst!

Titta på mina favoritbilder här:

http://ffffound.com/home/sanna/found

I dag har jag vårjacka på mig. Underbart! Jag känner i luften att det är på G nu, värmen kommer! Men på något sätt kommer jag ändå att sakna snön. Därför kommer en liten tribute:

Hejdå snön! Vi ses nästa vinter!

Håhåjaja, söndag. Det är bitterljuvt, om något.

Helgen har varit härlig. Fredagsmiddag med Emma efter två timmars letande efter de rätta ingredienserna och en missad buss, prat halva natten och långfrukost tillsammans på lördagen. När frukosten var bortplockad och Emma hade åkt somnade jag och Robin om på soffan, vaknade runt två och kände mig snuvad på dagen. Gick sedan runt i någon slags dvala, slötittade på Veronica Mars men fick ett ryck runt 23 och började göra styleguides, kl 2 kändes som en bra idé att börja kolla på Burn After Reading, somnade således inte förrän 4. Men ÅH vad värt – roligaste filmen jag sett på åratal, typ! Älskar bröderna Coen, och herrarna Pitt + Clooney + Malkovich också för den delen. Precis min humor, absurda lite skruvade situationer och extremt subtila skämt, en blick, kroppspråk, tonfall. Haha!

Bild lånad från collider.com

Idag mest storhandling, vårpromenad, nytt té och sentimental avslutning av Veronica Mars. Jeez, sista avsnitten tog säsong 3 till nya höjder. Nu vill jag ha VM the movie!

Mitt linsskydd på kameran glappar.

Är livrädd för att få lika ont i magen som förra fredagen.

I Stockholm är det jättemycket snö, fast det är mars.

Jag skulle vilja skryta lite med min kära vän, Rebecca. Hon är bland de mest begåvade människor jag vet. Titta här, t.ex:

Jag tror att det börjar släppa nu.

Shit, denna veckan har jag lärt mig så stört mycket. Från total förvirring i måndags då vi varken visste vad, hur eller när vi skulle göra saker till idag när varje timme i resten av projektet är planlagd och strukturerad.

Det jag älskar nästan mest med Hyper är att man inte bara får svåra uppgifter, man får så mycket uppbackning och hjälp när det behövs! Vi har i gruppen haft nöjet att anlita två konsulter från IAD, Philip och Petra, som vid två tillfällen träffat oss och givit alla sina kloka råd till oss; om allt från hur vi skall lägga upp kundmöten till hur viktigt det är att lämna tid i planeringen för pingisraster och administration.

Dessutom hade jag en mentor-träff med Lisa från Doberman igår där jag äntligen fick ventilera all oro kring hur mycket arbetsbelastning man egentligen får lägga på sin kund (“Det största misstaget man kan göra är att inte projektleda sin kund!” var svaret), hur mycket tid man är skyldig att lägga på förvaltning av siten man byggt och så lite tips inför intervjun jag var på i morse.

Har ju påbörjat min jakt efter en praktikplats i november och var på min första intervju idag. Svin-nervös (då jag aldrig varit på en arbetsintervju i hela mitt liv) och försenad (eftersom jag försov mig! Herre, jag försover mig aldrig, insomnia har varit mitt mellannamn de senaste veckorna, men just idag fick kroppen för sig att vakna till liv en timme senare än planerat) kom jag till kontoret 40 minuter för tidigt (tidspessimist som jag är). Men lite kaffe i magen och världens snällaste intervju-personer gjorde att jag gick därifrån med ett leende på läpparna trots allt. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på positiv utgång.

Har gjort mitt livs mest detaljerade tids-schema precis och är så extremt stolt. Förmodligen kommer den ju spricka förr eller senare (hur ofta stämmer det första estimatet, liksom?) men for now känns det som vi är på banan. Folk är peppade och vi hade en rätt tuff diskussion tidigare, som redde ut en del missförstånd och fick alla att tänka till lite extra.

I morgon skall idén pitchas för kunden och jag hoppas hoppas att de gillar den, i så fall blir det svettig produktion hela nästa vecka!

Nu skall jag kolla hur det går för “mina” designers (Samuel och Johan) och sedan börja tänka på refrängen.

Hepp!

Måndag idag. Efter ett oplanerat och föga behagligt besök på akuten i fredags kändes det befogat med en hemma-helg. Gick en sväng på stan med Robin på lördagen och införskaffade två par nya byxor. Jobbigt men välbehövligt – har sen sommaren vuxit ur alla gamla 24″-jeans och när sista användbara paret sprack förra veckan insåg jag att det nog var dags. Det är alltid svettigt att köpa jeans, men oh-så-skönt att ha sedan.

Efter skolan idag var jag och fyllde i papper på min gamla anorexiklinik vid Huddinge sjukhus. Det tog typ en timme att svara på alla frågor, mäta och väga. Men nu är det förhoppningsvis avklarat för sista gången. Äntligen kan jag få svart på vitt att jag är FRISK och välmående. Jag har länge tvivlat på att det är möjligt att återhämta sig till 100% efter en ätstörning, att det är lite som alkoholism. Man kan vara nykter hur länge som helst men så fort man smuttar på whiskeyn igen är det klippt. Kanske är detta annorlunda, jag vet inte. Det var länge sedan jag kände mig såhär stark, både psykiskt och fysiskt. Visst har jag bra och dåliga dagar, precis som vem som helst, men när maten tidigare var det första som fick lida när jag mådde dåligt är det tvärt om nu. Hur kasst jag än mår ser jag banne mig till att äta. För precis som med alkoholism vet jag hur jäkla lätt det är att halka dit igen. Man slarvar en vecka eller två, går ner litegrann och tycker det känns as-skönt. Blir hög på känslan och tänker “men det här fixar jag ju, jag är lite smalare nu, men pigg och glad ändå!”. Fortsätter ett tag till. Tills man en dag sitter där igen och har ångest över smör på mackan och tycker allt på ens kropp bara är fett fett fett och äckel.

Jag tänker inte gå den vägen igen. Inte någonsin.

Efter Mando var det hörlurar på, sonic youth och veckomathandling på coop. Hem på cykeln och laga matlådor. Sitter nu och dricker té och väntar på att Robin skall komma hem från sin Django-nördträff. Livet känns rätt gött, faktiskt.

Var på förhandsvisningen av Watchmen på Park i lördags. Fantastiskt! Robin slog huvudet på spiken efteråt: nu kan man inte göra fler superhjältefilmer. Detta var liksom spiken i kistan, superhjältarna är inte superhjältar längre, utan white-trash-alkoholiserade, deprimerade och sinnessjuka människor. Eller så är de bara trötta på hela grejen och vill helst av allt leva ett vanligt liv.

Hursomhelst; mixen av 50-tal och sci-fi kommer jag nog aldrig tröttna på. Och soundtracket var to die for. Enda minuset var att biograf-maskinisten gjorde något fel, så filmen visades i lite fel ordning och de fick avbryta mitt i. Tursamt nog är jag inte tillräckligt mycket hardcore fan för att fatta exakt vad felet var. Jag var bara sjukt impad efteråt.

(Dessutom var Malin Åkerman så STÖRT snygg som Silk Spectre. Mm-mm!)

Det är fredag på Hyper. Det är fancy.

Det svävar saker över mitt bord.

Frukt-bordet är mitt.

Dancing shoes! (Och världens hårigaste tröja)

Testar skärpedjupet på Emilias skrivbord.