Sannalicious

Blir lite chockad över att jag faktiskt blir GLAD av att titta på det här. Men fint är det! Blir asien-pepp!

Foto av fantastiska Debbie Carlos

Helgen har gått fort och nu är det höst på riktigt. Jag börjar förlika mig och uppskatta solen när den behagar visa sig. Invigde mitt nya förhållningssätt igår med tekanna, vattenpipa och tända ljus. Det kändes bra.

Känner viss stress inför praktiken. Inser väl först nu att det faktiskt kommer att hända. På riktigt. Och här har jag suttit och slappat i mer än en månad! Jisses. Ringrostig är bara förnamnet.

I helgen har min mamma varit i Stockholm och hälsat på. Vi har gått i en massa affärer, fikat, varit på indisk restaurang två gånger inom loppet av två dygn och gått på bio. Idag var vi på Skansen. Jag har inte varit där sedan jag var liten, så det var supermysigt och intressant. Det mesta var sig likt, dock. Ni vet, man går dit och hoppas få se vargar och björnar och sånt, men de flesta häftiga djuren ligger och sover/gömmer sig när man kommer. Tycker lite synd om de som sitter i bur och ser uttråkade och olyckliga ut. Även om det känns lite som hyckleri att säga det då jag själv stödjer verksamheten genom att betala inträde. Nåväl, så här såg det ut i sensommarsolen:

Mamma klappar belgiska jättekaniner.

Någon sorts bisonoxe tror jag.

Herr Utter var typ spexigast på hela Skansen.

Lunch på ett fik som låg idylliskt på en kulle vid Apoteket.

Mamma tyckte jag såg ut som en uggla med solen i ögonen. Så det blev sjömansposen i stället.

Världens vackraste Stockholm i höstskrud.

På kvällen gick vi ut och åt med pappa, Agnes och lillasyster Ella. Jag fick öppna paket och äta vegetarisk Thali.

Så himla nöjd! I morgon blir jag 22!

Puss.

Något som bevisar att jag faktiskt är omgiven av väldigt fina personer är alla goda råd jag fått av folk om hur jag skall klara av snus-abstinensen. Är väldigt glad för detta!

• “Meh, börja snusa igen för faan, varför vill du må dåligt?”
• “Du kan få snus av mig!”
• “Äh, man kommer ju ingen stans för 30 000 SEK”
• “Börja på Body Combat/kampsoprt av något slag”
• “Ta en promenad i Tantolunden” (mammas standardlösning på alla problem)
• Att belöna mig själv efter ett tag med någon fin tröja, en bok eller något
• “Slå mig!”
• “Men du får ju dricka kaffe i alla fall!”
• “Ät godis i stället!”
• “Bara härda ut, det går över.”

Får väl beta av dem (förutom de tre första) ett efter ett. Hör gärna av dig om du har fler tips!

Jag beslöt mig i lördags för att sluta snusa. “Blir nog en enkel match”, tänkte jag i mitt stilla sinne. “Dessutom kommer jag bli rik.” Låg och tänkte på alla hundra kronor i veckan jag skulle tjäna på att inte kasta bort dem på tobakspåsar. Mös. Var pepp.

Sen gick helgen och plötsligt, igår, kändes det inte så jäkla mysigt längre. Jag tror jag dör snart, SERIÖST!!! Klart att det inte är någon konst att klara sig utan snus när man har öl och fest-cigaretter. Men NU, i den höstiga, småkyliga, inrutade vardagen är det ju helt olidligt! Och det är bara tisdag. Det känns lite som mitt liv har tappat sin mening. Har ingenting att se fram emot. Allt känns jobbigt. Jag svettas, är fumlig, grinig, vätskefylld och förstoppad.

Har läst i en massa sluta-snusa-forum att man i samband med att man slutar snusa även bör ändra sina kostvanor och börja motionera. De flesta som slutar snusa går nämligen upp 3-5 kg i vikt. Hurra. Jag pallar VERKLIGEN inte att bli hälsosam också, då kommer jag ju klättra på väggarna. Men det är klart att det inte känns särskilt lockande att vara både lönnfet och svinförbannad heller. Dessutom spricker ju hela spara-pengar-tanken om jag börjar köpa smågodis i stället för snus.

Nej men helt allvarligt, jag orkar inte må såhär länge till. Höll på att börja gråta flera gånger i går, gick tom ut och gick i en timme på kvällen för att jag kände mig så fruktansvärt rastlös. Sen kom Robin hem till mig och jag fick verkligen hålla mig i skinnet för att inte slå honom på käften. Och då hade han inte ens gjort någonting! DET ÄR INTE VÄRT DET! Jag ger upp!

I helgen kommer mamma och jag vill verkligen inte vara det här åskmolnet då. Abstinensen måste ha gått över då, okej?

Och förresten så fyller bloggen 2 år och 10 dagar idag!

Fast egentligen så började jag blogga för nästan 4 år sedan, fast på blogg.se. Första inlägget där skrevs 18 september 2005. DET är länge sedan!

Så grattis lilla blogg. Vi har haft mycket kul ihop du och jag.

Bild av garageowns

Fire Walk With Me är filmen som David Lynch gjorde efter att Twin Peaks lades ned. Filmen är en prequel till TV-serien (dvs. den utspelar sig under tiden innan TV-serien börjar) men bör definitivs ses EFTER att man sett alla avsnitt (säsong 1 och 2). Filmen är betydligt mörkare än serien, och handlar mest om Laura och de lite tyngre ämnena som tas upp i serien. Men mest av allt är den bara så otroligt intensiv, som ett extrakt av Peaks. Jag älskar det, men det skrämmer skiten ur mig på samma gång.

Nästan det enda jag kan tänka på just nu alltså.

Det blir en mespop-höst i år

Jag önskar att jag hade något intressant ämne att analysera eller debattera omkring. Eller något roligt att berätta. Eller någon tjusig bild att lägga upp. Men det är lite tunt på den fronten.

Veckans utmaningar är att hålla ångan uppe i skolan, inte slacka efter bara för att det känns som det går lite bättre nu. Att klara mig på 100 kr i veckan tills nästa csn kommer och att hålla höstdeppen på avstånd.

En fin bild på fina Audrey

Jag fyller år om 15 dagar.

Den här söndagen har jag snickrat ihop en önskelista här.