mitt alldeles egna liv

Nu är jag tillbaka från en långhelg på Gotland.

Har sovit så himla mycket, inte gått ur sängen tidigare än 10:30 någon dag. Helt underbart, jag visste inte att jag kunde sova så länge. Bortsett från en galen natt i Visby har jag tillbringat alla kvällar med mamma hemma på soffan. Sett en massa film av varierande kvalitet om kärlek och vänskap och ond, bråd död. Inte tänkt ett dugg på mitt eget liv vilket har känts otroligt befriande. Att ta semester från mig själv är ibland det bästa jag vet.

Men nu är det dags att börja ta hand om sig själv igen, tydligen. Har handlat frukost till i morgon men inte packat upp resväskan än.

Har haft dåligt, dåligt jobb-flow idag. Allt jag ritat har blivit fult. Men det är så ibland, måste få vara. Älskar att gruppen är peppad och produktiv i alla fall. På 53colors.com händer det saker nästan varje dag, det tycker jag är fint. Praktikplatsen skrev idag och frågade vad jag behöver för utrustning. Kändes overkligt. Det är så kort tid kvar nu och fast jag verkligen känner att det är dags för det där stora glaset nu så är jag rädd och har lite separationsångest. Ibland tänker jag att jag bara vill vara kvar i det här varma trygga för alltid. Där jag kan koderna, vet vad folk heter, vågar göra bort mig, vara glad, arg, ledsen, frustrerad, oseriös, morgontrött och allt annat. Men utveckling gör ont och jag måste ju växa också. Bli stor och stark och få självförtroende. Pröva vingarna liksom. Ojoj, många klischeer på samma gång. Well. Jag känner ibland att jag blivit 10 år äldre på 14 månader på Hyper. Knasigt.

No Comments

Leave a reply