when i grow up i want to be a forester and run through the moss on high heels
Comments(0)Sånt som händer nu:
Jag har snart avverkat tredje LIA-veckan. 27 to go således. Jag har konstaterat att jag förmodligen är mer omtyckt av mina kunder än mina medarbetare. Det är de som får stå ut med att jag bokar fel i resursdokumenten, frågar tusen dumma frågor och inte alls förstår hur man sätter ihop en tidsplan som går att pussla ihop med alla andra projektledares planer. Inför kunden är det ju bara att plocka fram boomboxen och lösmustascherna och charma brallorna av dem liksom. Men som min kloka, förståndiga, obekväma, ifrågasättande, stöttande och underbara handledare brukar säga: “Du är faktiskt inte här för att få kompisar” Ack så sant, men så svårt att komma ihåg.
Jag lär mig fortfarande och har fortfarande kul, det är sjukt mörkt och kallt ute nu och jag gör mitt bästa för att bekämpa vinterdeppen med glögg, julpyssel och bra musik. Och jag har fått en jättestor skärm. Det är så jäkla skönt, känns som jag fått större ögon! Fattar inte hur jag klarade mig utan så länge.