Sannalicious

Ajusteja!

Och så kan jag ju numera även stolt titulera mig matbloggare. Har nämligen fått den stora äran att vara med och bidra till den fantastiska Mat (och dryck)-bloggen!

(Klicka på bilden så hittar ni allt gott i hela världen.)

Hej det är nytt år. Såg att Jogge sammanfattat årets första, och förmodligen kallaste, månad så fint här, att jag ju måste göra detsamma.

Såhär har jag suttit på dagarna.

Och såhär på helger och nätter.

Däremellan har det hunnits med Taco Fiesta de luxe

Lite klubb

Och konsert

Och andra festligheter

Praktiken är roligare än någonsin, jag har äntligen jobb så det räcker och blir över, får prova på en massa nytt (allt från att skriva offerter till att ha kundmöten, workshops, gå på teater, seminarier, brainstorms, användartester och typ tusen saker till). Förutom måndagsfrukostmötena är ta mig tusan alla dagar nästan helt olika.

Och snart snart blir det stor-flytt och en liten resa till Hildas och tulpanernas stad. Januari alltså, jisses.

Jag upphör aldrig att förvånas över söktermerna som leder folk hit. När skrev jag om tjurslakt senast? Va? Va? Va?

Pratade med en vän om drömlivet igår. Är så van att alltid ha det klart för mig (oftast består det av ett fint hus, ett hav utanför fönstret, ett roligt jobb och trygg tillvaro) men nu känner jag mig mest bara tom. Jag kan tänka fem månader framåt (sommar på Gotland) och nästa vecka (jobb och möten) men SEN. Vuxenlivet. När börjar det egentligen?

Så mycket nu, jag kan inte sova på nätterna längre. Men dagarna gör det värt det för det mesta. Julångesten börjar släppa taget nu. Det kommer en vår, och även om allt stundtals känns helt svart just NU vet jag att det kommer bli bra sen och det kommer ÄGA så himla mycket.

Igår avskaffade jag mitt Facebook-konto. Känns så himla skönt.

Som ett långt förhållande som i början kändes nytt och spännande men med tiden blivit allt mer destruktivt. Vi var inte bra för varandra helt enkelt. Jag med mitt kontroll- och bekräftelsebehov och Fejjan som bara gav och gav och gav. Fanns alltid där för mig liksom, när jag egentligen behövde jobba, när jag var full, när jag var sällskapssjuk.

Nu är det över och jag är full av förväntan.

Idag låste jag oavsiktligt in mig själv i serverrummet på jobbet. Skulle hämta öl och så gick dörren i baklås. SÅKLART. Och såklart är det också kylskåpskallt i serverrummet, inga fönster, ingen telefon och jag var helt utan nycklar. (Det löste sig tillslut.)

Var också på Stadsteatern och såg Bröderna Lejonhjärta. Alltså någon gång i det här livet ska jag bli scenograf/kostymör. Detta var ju helt fantastiskt!!! Typ Tim Burton möter cirkus möter saga och soldater i wrestling-masker. Älskar såklart själva berättelsen också, men blev påmind om hur läskigt jag tyckte det var när jag var liten, hela grejen att vara fångad i ett främmande land (Törnrosdalen) där fascism och terror råder och vem som helst kan hugga en i ryggen. När min mamma skulle berätta för mig om Turkiet för första gången berättade hon att det var ett sånt land som hade dödsstraff mot dem som inte tyckte likadant som regeringen, och jag tänkte att det var nog som att riddar Kato var deras kung.

(Obs detta var såklart hemskt onyanserat av både mig och mamma men det satte ändå liksom spår.)

Hursomhelst, kultur är fan häftigt och jag vill verkligen börja konsumera mer fysisk sådan: dans, opera, teater, utställningar, ALLT. Är så trött på digitalt just nu (blir typ alltid så minst två gånger om året för mig), det berör mig inte ett skit (oftast) utan allt känns liksom plastigt och opersonligt. Jag gillar att prata med människor och rita med händerna.

Drömde så jävla äckligt i natt. Jag var på övervåningen i Hagahuset och plötsligt märker jag att det är gröna blad i fönstret. Jag blir glad och tänker att det kanske är pappa som ställt in lite krukväxter för hemtrevnadens skull. Sen märker jag att det inte finns några krukor i fönstret, utan att bladen kommer genom väggen, utifrån. Det är persikoträdet (som är mer som en enorm buske, i verkligheten också) som har börjat växa inåt, genom små hål i fasaden. När jag tittar närmare (det är natt och alla lampor är släckta så jag ser inte riktigt) ser jag att busken växer hela tiden, jag kan liksom SE grenarna bli längre och det är lite slemmigt (som på naturprogram på teve när de snabbspolar framåt för att visa hur blommor och sånt blir till) och jag ropar på pappa och Robin att de måste komma och kolla för det här är helt sjukt! De kommer, men fattar inte vad jag är så upprörd över för det är ju så där det ser ut, har jag inte sett det förut? “nej” tänker jag, men känner mig lite dum fast tillslut har busken blivit så stor att alla fönster är helt igenväxta och rummet är kolsvart.
Jag går och lägger mig i min vanliga säng, lika bra eftersom jag inte kan se och det där med persikoträdet var ju tydligen helt normalt. Och här går liksom drömmen och verkligheten ihop för det är ju samma säng som jag ligger i i verkligheten och jag är halvvaken och tycker det känns som någonting kommer närmare. Det är en lång, smal gren av trädet som liksom växer, letar sig fram mot mig och jag märker det och försöker skrika men det går inte och plötsligt når grenen fram till min mun och letar sig in mellan mina läppar, jag försöker bita tag så att den inte skall växa ner i halsen och tänker att “nu dör jag fan” men får fortfarande inte fram ett ljud och då vaknar jag.

Varje vinter.

Sist jag pratade om min blogg sa en vän ” alltså Sanna är typ tusen gånger roligare i verkligheten” och jag vet inte om jag ska ta det som en diss eller en komplimang.

Första veckan på årets praktik har varit soft, jag har mest ensamfokat på arbetsprover och efter-jullov. Längtar efter att alla ska komma tillbaka till kontoret efter semestern. Det är väldigt tyst och vilsamt nu. Eftersom jag alltid måste ha fullt ös medvetslös och något att se fram emot köpte jag biljetter till en europaresa på allahjärtansdag för några dagar sedan. Livet blir lite lättare då, när nästa höjdpunkt inte ligger sex månader fram i tiden, utan är inom räckhåll. Annars lever jag som vanligt alldeles för långt fram, funderar på vilka kläder som kommer funka i Gotlandssolen och hur kul allt kommer att vara då.

Och som alltid i januari är jag utsvulten på tips om ALLT. Helst maträtter, musik eller saker att göra.