Sannalicious

Pratade med en vän om drömlivet igår. Är så van att alltid ha det klart för mig (oftast består det av ett fint hus, ett hav utanför fönstret, ett roligt jobb och trygg tillvaro) men nu känner jag mig mest bara tom. Jag kan tänka fem månader framåt (sommar på Gotland) och nästa vecka (jobb och möten) men SEN. Vuxenlivet. När börjar det egentligen?

Så mycket nu, jag kan inte sova på nätterna längre. Men dagarna gör det värt det för det mesta. Julångesten börjar släppa taget nu. Det kommer en vår, och även om allt stundtals känns helt svart just NU vet jag att det kommer bli bra sen och det kommer ÄGA så himla mycket.