Sannalicious

Livet just nu. Jag vill ha semester!

Hela helgen har varit ett enda galet flytt-inferno. På torsdagskvällen packade jag och Tina ihop vårt kök, och försökte sova trots att hela lägenheten såg helt uppochnervänd ut. Tina ställde alla sina kartonger på rad i sitt rum för att kunna slappna av, det var rätt talande för hur kaotiskt allt kändes just då.

Klockan sju på fredag morgon kom pappa, jag hjälpte till att fylla första lasset innan jag var tvungen att gå till jobbet. När jag kom hem tolv timmar senare var det fortfarande full aktivitet, pappa spacklade och målade om alla väggar, de andra städade. Jag köpte falafel och folköl åt oss som vi åt i byggdammet och sent sent åkte vi tillslut till nygamla hemmet för att försöka packa upp så pass att åtminstonde sängarna var frigjorda.

Lördagen ägnades åt att hämta alla möbler som stått magasinerade under renoveringen. Det mesta supergamla möbler som min farmor inrett huset med när hon bodde där. Kånkade och bar ända fram till sena kvällen, tills pappa var tvungen att åka tillbaka till söder för att måla ännu mer. Åt pizza ur kartongen och försökte se ett slut på allt.

Söndagen var städ-dagen; alla skåp skulle torkas ur, fönster tvättas, avlopp rensas, frys frostas av och lister skrubbas. Jag låg mest på alla fyra och tvättade element samt skurade konstiga vinklar och vrår med tandborste, skrapade bort färgstänk med rakblad och ville typ dö lite. I sex timmar höll vi på, fyra personer, på samma 50 kvadrat. Kom hem till en fantastisk middag (SÅ LYXIGT att inte behöva äta skräp från McDonalds/Folkets kebab/Pizzerian i sundbyberg för första gången på tre dagar) och vin och irish coffee och mörk choklad. Borrade upp ett gäng hyllor och däckade vid tolv.

Arbetsdagen idag var mest dimmig, beyond all trötthet liksom.

Men nu är det typ klart. Det känns overkligt. Familjen har åkt hem till Gotland. Tina och jag har 156 kvm och ett kök som typ ekar, helt för oss själva. Det faktum att alla rum är ungefär 3 meter och 20 cm höga i tak samt inredda med antikviteter och konstiga kinesiska lampor gör liksom hela situationen ännu mer bisarr.

Jag måste nu vänja mig av vid att kunna hasa till kontoret på sju minuter och i stället promenera till bussen genom parken varje morgon, men det känns liksom ganska värt. Vaknar till fågelkvitter och tvättar kläderna i ett gammalt orangeri.

Nu vill jag bara att hela världen ska komma hit och hänga i vårt vardagsrum, så att det inte ekar längre.

Aaa okej för två veckor sedan manifesterade jag min trötthet över allt som har med ettor och nollor att göra och inatt drömde jag att jag kom på den grymmaste iPad-appen ever. Visserligen hade den med korsstygn att göra men ändå. Jag kan uppenbarligen inte hålla fast vid en känsla/plan/ståndpunkt längre än i en månad i sträck, det är liksom officiellt nu.

Omformulerade mina LIA-förväntningar idag, version 2.0. Känns som jag blivit 5 år äldre på 5 månader. Nästan rörd över allt jag var rädd för då.

Just nu är allt bara härligt, jag är så himla glad. Om två dagar kommer jag bo i en annan del av stan, kunna andas frisk luft och förhoppningsvis sova gott om nätterna igen.

Hej hej nu är det ny månad. Jag avslutade just min åttonde jobbdag i rad och är både trött och glad.

Music hack day var grymt, såklart. Sjukt många peppade människor och såndär kreativitet som det ofta pratas om men man sällan får se på riktigt. Just oräddheten, att bara kasta sig ut i någonting, utan att göra research och analys fem veckor i förväg bara GÖRA, 24 timmar i sträck. Fantastiskt.

Några av mina favoriter från helgen hittar man

här:

HacKey, Tune My Feed, All in my box

och här:

All music is equal, Mystery music search, My City vs Your City, Radio Free Hackday

Ajusteja!

Och så kan jag ju numera även stolt titulera mig matbloggare. Har nämligen fått den stora äran att vara med och bidra till den fantastiska Mat (och dryck)-bloggen!

(Klicka på bilden så hittar ni allt gott i hela världen.)

Hej det är nytt år. Såg att Jogge sammanfattat årets första, och förmodligen kallaste, månad så fint här, att jag ju måste göra detsamma.

Såhär har jag suttit på dagarna.

Och såhär på helger och nätter.

Däremellan har det hunnits med Taco Fiesta de luxe

Lite klubb

Och konsert

Och andra festligheter

Praktiken är roligare än någonsin, jag har äntligen jobb så det räcker och blir över, får prova på en massa nytt (allt från att skriva offerter till att ha kundmöten, workshops, gå på teater, seminarier, brainstorms, användartester och typ tusen saker till). Förutom måndagsfrukostmötena är ta mig tusan alla dagar nästan helt olika.

Och snart snart blir det stor-flytt och en liten resa till Hildas och tulpanernas stad. Januari alltså, jisses.

Jag upphör aldrig att förvånas över söktermerna som leder folk hit. När skrev jag om tjurslakt senast? Va? Va? Va?

Pratade med en vän om drömlivet igår. Är så van att alltid ha det klart för mig (oftast består det av ett fint hus, ett hav utanför fönstret, ett roligt jobb och trygg tillvaro) men nu känner jag mig mest bara tom. Jag kan tänka fem månader framåt (sommar på Gotland) och nästa vecka (jobb och möten) men SEN. Vuxenlivet. När börjar det egentligen?

Så mycket nu, jag kan inte sova på nätterna längre. Men dagarna gör det värt det för det mesta. Julångesten börjar släppa taget nu. Det kommer en vår, och även om allt stundtals känns helt svart just NU vet jag att det kommer bli bra sen och det kommer ÄGA så himla mycket.

Igår avskaffade jag mitt Facebook-konto. Känns så himla skönt.

Som ett långt förhållande som i början kändes nytt och spännande men med tiden blivit allt mer destruktivt. Vi var inte bra för varandra helt enkelt. Jag med mitt kontroll- och bekräftelsebehov och Fejjan som bara gav och gav och gav. Fanns alltid där för mig liksom, när jag egentligen behövde jobba, när jag var full, när jag var sällskapssjuk.

Nu är det över och jag är full av förväntan.

Idag låste jag oavsiktligt in mig själv i serverrummet på jobbet. Skulle hämta öl och så gick dörren i baklås. SÅKLART. Och såklart är det också kylskåpskallt i serverrummet, inga fönster, ingen telefon och jag var helt utan nycklar. (Det löste sig tillslut.)

Var också på Stadsteatern och såg Bröderna Lejonhjärta. Alltså någon gång i det här livet ska jag bli scenograf/kostymör. Detta var ju helt fantastiskt!!! Typ Tim Burton möter cirkus möter saga och soldater i wrestling-masker. Älskar såklart själva berättelsen också, men blev påmind om hur läskigt jag tyckte det var när jag var liten, hela grejen att vara fångad i ett främmande land (Törnrosdalen) där fascism och terror råder och vem som helst kan hugga en i ryggen. När min mamma skulle berätta för mig om Turkiet för första gången berättade hon att det var ett sånt land som hade dödsstraff mot dem som inte tyckte likadant som regeringen, och jag tänkte att det var nog som att riddar Kato var deras kung.

(Obs detta var såklart hemskt onyanserat av både mig och mamma men det satte ändå liksom spår.)

Hursomhelst, kultur är fan häftigt och jag vill verkligen börja konsumera mer fysisk sådan: dans, opera, teater, utställningar, ALLT. Är så trött på digitalt just nu (blir typ alltid så minst två gånger om året för mig), det berör mig inte ett skit (oftast) utan allt känns liksom plastigt och opersonligt. Jag gillar att prata med människor och rita med händerna.