Sannalicious

Yesterday evening I had this terrible fight with my father. I’m still a bit shooked up by it.

Trying not to be angry or sad, but look at the positive outcomes of it. Since I’m totally terrified of conflicts and arguments, this sure is good practice and big time personal development.

Conclusions:

It’s always best to tell the truth, no matter how much it hurts. Lies (how white they may be) always hurts more.

Sometimes it’s really nice to cry

Taking advantage of someones love and turn it against him/her just to win a fight is cheating.

Yesterday I felt really crappy.

Everything felt wrong; my clothes were wrong, my hair was wrong, my stomach ached and I felt like shit.

Came home and tried to break down the feeling of crappyness into smaller pieces, so that a solution could be found.

Crap-stuff:

• I have stomach-ache every day
• I hate the mornings, the part were I choose what clothes to wear is the worst. I put my alarm-clock at 06:30 every morning although I don’t leave home earlier than 07:45. I try on clothes for about 15-20 minutes, and I never feel satisfied.
• I worry a great deal about what others think about me, and always expect worst-case-scenarios. (”I bet he/she thinks I’m too slow/too happy/too quiet” etc)
• I see every part of my every-day life as a competition, there’s a lot of those, for example the Best Outfit Competition, the Bicykle Fastest To the Sub Competition, the Creating the Coolest Flash/After Effects Movies Competition, Be the Best Classmate Competition and so on. The hard thing about those competitions is that there’s never a winner announced, I always loose.

So; what action needs to be taken?

I start off with the stomach-thing. Maybe it’s something I eat on a daily basis that causes the aches? They usually start sometime after lunch, and continues until I go to bed. I’ll try to figure out what it is by excluding different stuff every week. This week the soy-milk has to go, I’ve heard that it’s kind of hard to digest.

Next; the picking-clothes-thing. I started this morning by setting my alarm at 06:45 instead of 06:30. No time to change clothes, that is! I just went straight out of bed, into the bathroom and then put on the first pair of jeans I found, the first top and hoodie. Felt hard, but the notion of the fact that I actually didn’t had time to change my mind gave me sort of an inner peace. Haven’t regret my choise of outfit, so far.

The other two things; the competing and the worry about other people I’ll start on in smaller portions. Stay tuned for further reports!

Kom precis hem.

Har hunnit köpa en kamera och fått en stämpel på handen i dag. Kollat på tält och tagit en tripp till Flemingsberg. Hälsade på min mormor på hennes kolonilott och blev bjuden på mat. Fint det, tur att man har mormödrar och vänner som förbarmar sig över en när man är solokvist i storstaden.

Känns som jag tvingar alla i min omgivning att sitta barnvakt åt mig just nu, misstänker att det var min kära mor som styrde upp att mormor bjöd in mig, t.ex. Kul att alla vet att jag är handikappad och inte kan ta hand om mig själv :/ Nej, så är det inte, jag KAN, det är bara så mycket roligare att ha människor omkring sig.

Efter Skarpnäcks koloniområde bar det vidare norrut, till Rebecca på Skånegatan och senare Landet för att lyssna på Would be Goods. Kul kul.

Cyklade hem och mötte ett förvirrat, ungt par mitt i parken i mörkret. De hejdade mig och frågade om vägen till bussen. Jag förstår hur vilse de måste kännt sig, mitt ute i ingenstans klockan ett på natten.

Tur att det finns infödingar.

I morgon blir det jobb och sedan förhoppningsvis Pridefestival för min del.

Nu borde jag ta och borsta tänderna, klockan är för bövelen snart två och jag måste försöka sova några timmar innan det är dags att gå upp igen, annars kommer jag kollapsa i butiken i morgon, oavsett antalet kaffekoppar.

Puss!