Sannalicious

Nu är jag i Stockholm igen. En dryg månad på Gotland och jag är väl inte direkt i balans.

Alla middagar och grillningar och samtal och funderingar kring: kärlek, relationer, konst och Att Växa Upp. Har tillbringat massor av tid med familjen och vännerna. Så glad för det.

Mitt hår är inte rosa längre men det är okej för jag har med mig en lila bil och tio amigurumis tillbaka. Har även lovat mig själv att köpa ett hus på Gotland inom ett år. Där ska jag kunna sova, laga mat och rita. Det är det enda.

På måndag börjar jag på mitt första Riktiga jobb!!

Snart kommer en Gotlands-guide, ett recept och en drös bilder. Lovar.

Hej. Det här inlägget kommer bara handla om hår.

Börjar med att jag i vintras äntligen blivit av med all färg i mitt hår. Så här ser det alltså ut egentligen – någon sorts råttfärgad/blond variant.

Jag tröttnade på det och körde lite kamomill-sprej ett tag, vilket gjorde att mitt hår blev gult. Det var inte alls kul.

Så det var dags för förändring! Som alla vet kräver radikala förändringar radikala förberedelser. I 40 min var jag därför platinablond.

Innan det var tonings-tajm! Blandade med balsam och tog hjälp av en kompis.

Resultatet blev lite mer… intensivt än jag först tänkt.

Men efter en shamponering blev det perfekt! Jordgubbar med mjölk ungefär.

Min hjärna känns just nu väldigt rörig.

Lite saker jag tänker på:

det absolut lyxigaste jag kan komma på är en lunch typ här, en tom task list, en tom mailbox, en dag i trädgården kanske, samtal om barndom, känsla och framtid, tid att skratta, ta bilen och åka någonstans, lyssna på det här och känna att det är sant.

olika människor har så himla olika sätt att visa sina bästa sidor på. en del är väldigt verbala och kommer verkligen till sin rätt i Samtalet, behärskar språket och hittar alltid de rätta orden. andra måste rita medan de förklarar hur de tänker. även om teckningarna i sig inte säger ett dugg förstår jag ibland bättre vad en person försöker säga genom att hon strukturerar sina tankar på ett papper samtidigt som hon pratar. andra gör det med bilder. symboler och metaforer. andra handlar, agerar: visar att de bryr sig eller känner saker genom att skratta, plocka upp ett papper från golvet, hålla upp en dörr eller vända ryggen till. varje gång jag får se en människa i hennes rätta element är det nästan en religiös upplevelse. helt fantastisk, verkligheten skakas om och jag ser Personen.

min kropp befinner sig i någon sorts förändring, den vill andra saker än den brukar. har den senaste veckan känt mig ganska ointresserad av att stoppa saker i munnen t.ex.  (brukar annars alltid gnaga på saker – fingrar, pennor, tuggummi, snus, godis). jag har försovit mig två gånger (!) vilket är helt otroligt eftersom jag i vanliga fall aldrig behöver ställa klockan utan snarare har problem med att ligga kvar i sängen på morgonen och sover i snitt 4 – 6 timmar per natt (om jag sover ensam). den tredje och konstigaste saken är att jag har ett enormt behov av att röra på mig. promenerade hem i dag i stället för att cykla. det tog 40 minuter men kändes som 5. otroligt skönt. coolt.

Har funderat lite då och då under dagen, känt att jag vill skriva om helgen, inte kunnat sortera tankarna tillräckligt, inte fotat ihärdigt nog för att kunna gömma mig bakom bilder.

Dessutom har det mesta redan sagts; av Ingela, Farmor Gun, Heidi och säkert många fler.

Inspirerande föreläsningar, knasiga, roliga, fina samtal och framförallt en massa pepp och kreativitet. Den mest bestående känslan hos mig när allt var över var tudelad; först den där tomheten som alltid infinner sig när man gjort något jobbigt eller svårt och man utan att ha tänkt på det varit på helspänn i två dagar, och sedan den härliga, upplyftande insikten: YES, we did it!

Utan att betala en krona (förutom respengar) kunde 100-någonting nördtjejer ta del av minst 20 föreläsningar, sessions, och ett charity hack, få lunch, champagnefontän, efterfest och goodiebags.

Jag har nog fortfarande inte fattat, och jag kan knappt vänta på fortsättningen.

Snart snart är det dags: Geek Girl Meetup Stockholm i helgen! Programmet blev klart igår och förutom en MASSA grymma talks kommer det i år även genomföras ett Charity Hack tillsammans med Action Aid.

Alltså: hur kul?!

Det finns så mycket man kan vara ledsen över.

Att det är Kristi Himmelfärd snart och långledigt och att Gotlandsbåten är full så jag är strandsatt i Stockholm, att jag har en gammal dålig telefon, att jag inte har några pengar, aldrig några pengar, att det är den kallaste våren någonsin. T.ex.

Men det struntar jag i.

För det skall bli så skönt att vara ledig. Bara vara. Solen tittade fram idag. Jag har skaffat Things till min dator och får göra en massa kul på jöbbet. Jag är vårkär och idag när solen lyste på mitt och kollegornas huvuden när vi lunchade på parkeringen blev jag helt pirrig i magen och glad i hela själen. Om tre veckor är det min sista dag på Doberman som praktikant. Det har gått så jäkla fort.

Små, fina saker i Gustavsberg.

Har precis upplevt den konstigaste/jobbigaste/bästa veckan i mitt liv. Det som skulle bli en helt vanlig långhelg/konferens i Madrid urartade pga ett isländskt vulkanutbrott i en 48-timmars-roadtrip från sydligaste Europa till norra Skandinavien, i en buss utan toalett tillsammans med 50 europeiska nördar.

Vi börjar från början:

Jag och Henrik åkte på onsdagen till Madrid med Iberia Airlines. Biljetterna betalade arrangörerna av Campus Party Europe, som hade bjudit in folk med teknik-eller webb-anknytning från hela Europa för att delta i en tre-dagars mässa. Allt kändes extremt bra, och jag hade för en gångs skull lyckats minimera min packning till bara en ryggsäck, trots att vi skulle vara borta i fyra dagar. Resan med flyget tog typ 4 timmar och allt flöt på bra.

Vi blev skjutsade direkt till Caja Magica (typ 20 min utanför Madrid) där konferensen hölls, för att få checka in.

Eftersom vi inte skulle tälta utan bo på ett hotell inne i Madrid (och klockan var sent) tog vi taxi in till stan för världens godaste tapas!

Dag 1 på konferensen: Kollade in en massa konstiga/roliga/galna kretationer samt lyssnade på ett gäng talks, bl.a. Paul Bennett från IDEO som pratade Design Thinking och visade ett gäng case.

När vi inte var på mäss-området passade vi på att besöka Media-Lab Prado (typ Interactive Institute fast i Madrid): kollade på bl.a. MakerBots och fick en guidad rundtur.

Tiden gick fort, allt kändes lite för bra för att vara sant! Jag har tidigare varit ganska skeptisk till Spanien, men Madrid visade sig erbjuda såväl fantastisk arkitektur och kultur, underbar mat och äventyr. Enda orosmolnet (LOL) var den där vulkanen på Island.. Vi hoppades in i det sista på att allt skulle lösa sig innan söndag morgon då flyget gick tillbaka till Stockholm.

Men så blev det söndag och vår flight var inställd. Efter en dags väntan på Caja Magica erbjöds deltagarna från norra Europa att ta en buss som arrangörerna fixat, till Hamburg och ev även Köpenhamn. Eftersom det var högst oklart när flygtrafiken skulle komma igång kändes det inte som vi hade så mycket till val än att åka med, även om vi efter en titt på kartan kunde konstatera att vi befann oss närmare Marocco  än Sverige.

Vi blev informerade om att vi till vårt förfogande hade två spansktalande chaufförer, en tolk som skulle avvika i Hamburg, ingen toalett på bussen men att vi enligt spansk lag skulle stanna var 4:e timme i 40 min. Kl 19:00 på söndag em bar det av.

Resan skulle rulla på non stop dygnet runt, chaufförerna bytte av varandra var 9:e timme. Med oss hade vi två svenskar till samt 50 danska, finländska, holländska, belgiska samt nederländska nördar, allt som allt 53 personer.

Vad som komma skulle kan ha varit bland de två mest utmanande dygnen i mitt liv. Efter drygt 30 timmar i samma stol, utan internet, sammanhängande sömn eller annan intagen föda än torra mackor och frukt inhandlade på bensinstationer runt om i Europa var jag och min kropp ganska nära att bryta ihop.

Det värsta under de senaste dagarna har nog varit ovissheten och osäkerheten. Först hur, om och när vi skulle lyckas ta oss hem över huvud taget, och sedan när man skulle lyckas sova, hitta något att äta, få tvätta sig eller hur vi skulle lyckas få chaufförerna att förstå hur de skulle navigera genom alla Europeiska städer för att vi inte skulle hamna vilse.

Men så på söndag morgon släpptes vi av i  ett frostigt Köpenhamn, kunde ta tåget direkt till Malmö och lyckades som genom ett mirakel komma med ett tåg några timmar senare till Stockholm!

Efter 48 timmar på resande fot då vi avverkat 2 000 km och 7 länder,  är det nu obeskrivligt skönt att ligga i Sverige, i Hagaparken, och i min egen säng. Herregud. Och allt för lite aska.

Nej, jag har inte dött.

Däremot har våren kommit, jag har jobbat massor, flyttfixat, fått en ny sambo, haft besök av nästan samtliga familjemedlemmar och däremellan mått väldigt väldigt bra. Dessutom har mitt PRO-account på Flickr gått ut och jag har inte hunnit fylla på.

Så ni vet alltså.

I mig ryms just nu en hel massa pepp på våren i Hagaparken, en fantastisk inflyttningsfest, resor, picknickar, kaffepauser i solen, kära återseenden och nya bekantskaper.

Här är mitt vårskrik: http://open.spotify.com/user/sanna/playlist/5RWab2ADCVIc94NCgmj7hQ

Hej hej nu är det ny månad. Jag avslutade just min åttonde jobbdag i rad och är både trött och glad.

Music hack day var grymt, såklart. Sjukt många peppade människor och såndär kreativitet som det ofta pratas om men man sällan får se på riktigt. Just oräddheten, att bara kasta sig ut i någonting, utan att göra research och analys fem veckor i förväg bara GÖRA, 24 timmar i sträck. Fantastiskt.

Några av mina favoriter från helgen hittar man

här:

HacKey, Tune My Feed, All in my box

och här:

All music is equal, Mystery music search, My City vs Your City, Radio Free Hackday

Jag upphör aldrig att förvånas över söktermerna som leder folk hit. När skrev jag om tjurslakt senast? Va? Va? Va?