Mina tankar går direkt till en av mina gymnasieskolor: Richard Steffengymnasiet i Visby. När jag började där var det alldeles nybyggt, arkitektritat och designat in i minsta detalj.

Råa betongväggar, öppen planlösning, högt i tak, mycket glas och interiör i vitt och grått.

I elevrådet klagade vi på att det kändes så sterilt och kallt. Efterlyste konst och väggmålningar och växter. Kanske någon gardin eller mjuk matta någonstans?

Vi fick blankt nej. Det var ju en designer och en inredningsarkitekt som anlitats av kommunen som lagt ner sin själ och hjärta (och en massa dyra timmar) på att tänka igenom hur det skulle se ut. Det kunde vi ju inte bara ändra på.

Det gjorde mig skitsur då och jag blir fortfarande lite ledsen när jag tänker på det. Det var ju vi – eleverna – som skulle vistas där åtta timmar, fem dagar i veckan. Och så fick vi inte ens göra oss hemmastadda där. Varför? Jo – för att det fanns en konstnärlig vision. Någon som visste bättre hade bestämt hur det skulle se ut.

Jag tycker såklart att det är helt galet.

Som tur är får jag idag jobba på en arbetsplats där vi tror på med-designande. Att oavsett om det handlar om våra egna lokaler eller nya digitala tjänster, bjuda in konsumenten så tidigt som möjligt. För att kartlägga behov, få nya insikter och empati för människorna som vi jobbar för. Det är som trots allt de som skall sitta i mötesrummen varje dag och/eller använda tjänsten regelbundet, det är för dem vi gör saker – inte för oss själva eller vårt eget höga nöjes skull.

Allt är inte expertis och teori. Eller jo – men vi lever i en föränderlig värld och då kan man inte sitta på sin kammare och läsa tjocka böcker som skrevs för tio år sedan för att komma på vad som är den bästa lösningen. Den bästa lösningen och verkliga expertisen kommer ur att låta folk skapa sina egna rum, för att sedan fortsätta möblera om allt eftersom deras behov utvecklas. Det tror jag på.

Ps: under den här tiden lyssnade jag på den här skivan varje dag – fortfarande så himla bra.

Alla middagar och grillningar och samtal och funderingar kring: kärlek, relationer, konst och Att Växa Upp. Har tillbringat massor av tid med familjen och vännerna. Så glad för det.

Mitt hår är inte rosa längre men det är okej för jag har med mig en lila bil och tio amigurumis tillbaka. Har även lovat mig själv att köpa ett hus på Gotland inom ett år. Där ska jag kunna sova, laga mat och rita. Det är det enda.

På måndag börjar jag på mitt första Riktiga jobb!!

Snart kommer en Gotlands-guide, ett recept och en drös bilder. Lovar.

En kväll skulle jag till Hamra krog. Från Burgsvik där pappa bor till Hamra är det knappt 9 km. Jag cyklade således på den här gamla cykeln. Den är av märket Fram och är hemskt fin, tom ringklockan är original.

Det enda som är lite tråkigt med Fram:en är att den en gång i tiden blivit ommålad, vilket är ganska kladdigt gjort. Dessutom har den stått ute mycket och därför rostat en smula.

Jag bestämde mig således för att måla om den! Köpte färg, skruvade av hjulen och sedemera även stänkskärmarna och började sandpappra bort den gamla färgen. (Upptäckte att cykeln en gång i tiden varit blå!)

När jag skulle börja med stänkskärmarna, som hade ett supertjockt lager svart färg på sig, insåg jag att sandpapper var lite för klent. Som tur var har min pappa en kompis som heter Nike som har ett snickeri. Jag fick låna en helt underbar liten slipmaskin!

Så här fina blev stänkskärmarna när jag slipat ett tag. Bra att tänka på när man slipar med maskin är att ha skyddsglasögon och hörselskydd, för att inte få tinnitus eller färgdamm i ögonen.

Pakethållaren var nog värst. Superpilligt och svårt att komma åt överallt.

För att inte tala om det lilla emblemet längst fram, som var fastnitat och inte gick att skruva bort.

När ramen såg ut så här bestämde jag mig för att det fick duga. Det viktigaste när man skall måla om en cykel är nämligen 1) att rosten är borta, och 2) att ytan är jämn och ren. Jag torkade av allt slipdamm med trasa och lacknafta.

Och köpte sprejkannor: två kannor grundfärg (sk primer) med rostskydd och två kannor lack: elfenbensvitt.

För att kunna spreja stänkskärmarna hängde jag upp dem i ståltråd. Sen sprutade jag på ett lager grundfärg, lät torka i två timmar och sandpapprade därefter en gång för att jämna till där slipmasinen missat. Sedan ett lager grundfärg till.

Ramen och pakethållaren, sprejade två gånger. Glöm inte att maskera områden som sadeln och styret med plastpåsar och tejp!

Efter ytterligare två omgångar med slutlacken som fick torka ett dygn mellan varje lager skruvade jag och pappa ihop alla delar igen. Det var lite svårt eftersom vi inte haft full koll på vilken skruv som skulle sitta var. Det är alltså ett bra tips: förvara alla skruvar på samma ställe och märk upp dem med var de har suttit!

Så här fint blev det!

Så skaffa!

Testar förresten i detta nu Wordpress för iPhone. Funkar banne mig otippat bra! Med tanke på hur buggigt WP är i Chrome känns det helt okej att appen krashar en gång under loppet av två poster och en redigerad sida.

Älskar iofs hettan. Tropiska nätter osv. Så coolt!

1. Bli medlem i en bilpool, gå, cykla eller ta bussen till stranden, festivalen eller mataffären.
2. Återvinn förpackningar (takeaway-salladsskålen kan kanske användas som matlåda?) eller försök köpa saker som inte har så mycket plast kring sig. (Plast görs av olja)
3. Så egen sallad, köp ekologiskt odlad frukt och grönsaker eller fråga grannen om du får ta äpplen från hennes träd. Gödningsmedel och ogräsbekämpningsmedel baseras ofta på olja.
4. Skippa mascaran i sommar, använd shampo och tvål gjorda av naturliga ingredienser.
5. Handla i gårdsbutiker eller välj närproducerade grejer som inte transporterats så långt.
6. Gå mycket på loppisar! Köp en second-handskjorta i stället för att köpa en ny på H&M. (Ofta finare och lika billigt)
7. Packa picknickkorgen med riktiga glas och bestick i stället för plast.
8. Ta med dig kranvatten i flaska till stranden i stället för att köpa Ramlösa. Ofta kan man fylla på dricksvatten i affärer, på caféer och bensinmackar.
9. Flyg inte.
10. Ta det lugnt. Ofta är hastiga, stressade beslut mer miljöovänliga. Ni vet, man glömmer att köpa mjölk och måste vända med bilen (om man kör en sån), man missar att ta med sig lunch och köper en inplastad macka på Konsum, man hinner inte laga jeansen utan köper nya. Slappa mycket, anlägg ett eget trädgårdsland och cykla i maklig takt till kompisarna. Du hinner, det är sommar.

Börjar med att jag i vintras äntligen blivit av med all färg i mitt hår. Så här ser det alltså ut egentligen – någon sorts råttfärgad/blond variant.

Jag tröttnade på det och körde lite kamomill-sprej ett tag, vilket gjorde att mitt hår blev gult. Det var inte alls kul.

Så det var dags för förändring! Som alla vet kräver radikala förändringar radikala förberedelser. I 40 min var jag därför platinablond.

Innan det var tonings-tajm! Blandade med balsam och tog hjälp av en kompis.

Resultatet blev lite mer… intensivt än jag först tänkt.

Men efter en shamponering blev det perfekt! Jordgubbar med mjölk ungefär.

Recruitment days på Hyper fortsätter och jag träffar så mycket fantastiska människor att det är helt insane. Älskar hela upplevelsen så himla mycket – att tolv timmar om dagen få lyxen att omges av så många kompetenta och olika personer, och verkligen gräva i allt det där som annars bara flimrar förbi i periferin. Vad är det som driver mig, vad är jag rädd för, vad är det andra hör när jag försöker uttrycka vad jag vill, tänker och känner? Det är ju i mötet med andra vi upplever oss själva som mest intensivt.

För snart två år sedan genomgick jag en UGL som förändrade väldigt mycket och åskådliggjorde en hel del för mig om just mina och andras drivkrafter och olika set av egenskaper. En övning vi fick göra var att med hjälp av olika påståenden, frågor och färger visualisera olika karaktärsdrag. Något som förvånade mig då var att jag var väldigt röd och svart (målmedveten/resultatdriven och utåtriktad/extrovert) och ganska lite vit och blå (emotionellt stabil och vänlig). Det var ju såklart då och inte nu, och en ögonblicksbild av var jag befann mig just precis den dagen, men det känns fortfarande intressant att gå tillbaka och titta på den där tårtan lite då och då, tänka på att det finns så många olika ingredienser och kombinationer hos folk jag älskar och funkar så himla bra tillsammans med. Att de där tårtbitarna behövs allihopa och att ingen är bättre eller godare än någon annan.

En annan grej som jag kom på idag som har lite med samma sak att göra men samtidigt inte alls är att jag inte har någon favoritfärg. Har inte tänkt på det som något konstigt förut, utan mer en självklarhet. Så himla uppfriskande att få höra någon annan säga “min är röd. jag gillar rött. den färgen gör mig glad!” med sådan emfas och säkerhet. Små saker som skakar om min värld.

Lite saker jag tänker på:

det absolut lyxigaste jag kan komma på är en lunch typ här, en tom task list, en tom mailbox, en dag i trädgården kanske, samtal om barndom, känsla och framtid, tid att skratta, ta bilen och åka någonstans, lyssna på det här och känna att det är sant.

olika människor har så himla olika sätt att visa sina bästa sidor på. en del är väldigt verbala och kommer verkligen till sin rätt i Samtalet, behärskar språket och hittar alltid de rätta orden. andra måste rita medan de förklarar hur de tänker. även om teckningarna i sig inte säger ett dugg förstår jag ibland bättre vad en person försöker säga genom att hon strukturerar sina tankar på ett papper samtidigt som hon pratar. andra gör det med bilder. symboler och metaforer. andra handlar, agerar: visar att de bryr sig eller känner saker genom att skratta, plocka upp ett papper från golvet, hålla upp en dörr eller vända ryggen till. varje gång jag får se en människa i hennes rätta element är det nästan en religiös upplevelse. helt fantastisk, verkligheten skakas om och jag ser Personen.

min kropp befinner sig i någon sorts förändring, den vill andra saker än den brukar. har den senaste veckan känt mig ganska ointresserad av att stoppa saker i munnen t.ex.  (brukar annars alltid gnaga på saker – fingrar, pennor, tuggummi, snus, godis). jag har försovit mig två gånger (!) vilket är helt otroligt eftersom jag i vanliga fall aldrig behöver ställa klockan utan snarare har problem med att ligga kvar i sängen på morgonen och sover i snitt 4 – 6 timmar per natt (om jag sover ensam). den tredje och konstigaste saken är att jag har ett enormt behov av att röra på mig. promenerade hem i dag i stället för att cykla. det tog 40 minuter men kändes som 5. otroligt skönt. coolt.